Jag och jag själv

Start
Radioteater
Propaganda
Forum
Musik
Highlights
Bengt Pohjanen
Shop
Jojs-klubben
Arkiv
Kontakt

Powered by Blogger

eXTReMe Tracker
Bloggtoppen.se
onsdag, november 30, 2005

Varför inte?


Titta vad lyckliga de verkar vara. Jag vet varför. Jag ska berätta...

Bilden är från farfars fotoalbum. Den är tagen 1913. Tekniken var ännu inte förfinad. Glatt ovetandes om den tuffa tid som låg framför de (1:a världskriget) vandrade de upp och ner Kapernaums gator. Det var midvinter tid och frosten nästan klättrar ut genom bilden och ger en kalla rysningar. Min farfar är den gamle mannen till höger men vem hans kompanjon är vet jag inte. Farmor ville aldrig berätta. Det verkade som om hon inte tyckte om honom. Kanske tillbringade farfar mer tid med mannen än med henne. De hade vunnit på hästar. 400 SEK vilket givetvis var en smärre förmögenhet på den tiden. Det var samma summa pengar som farfar investerade i sommarstugan och ett halsband till farmor. Den mystiska mannen vet ingen vad det blev av. Kanske lever han ännu. Om du läser detta. Snälla kontakta Jag & jag Själv!






Namnsdag

Idag har jag namnsdag. Ni som undrar till vilket nummer man ska skicka grattis-sms tycker jag att ni ska ta det här: 0730-529591. I fjol fick jag tre stycken, hur många blir det i år?






Om och om igen

När jag var barn älskade jag att cykla i rondellen vid mitt kvarter. Runt, runt i flera timmar. Hade lätt kunna spinna vidare på att det var meditativt eller nåt men det är ju bara lögn.

Jag cyklade runt rondellen för att det var det roligaste jag visste just då.

Sen igår har jag bara spelat No more school på piano. Har även spelat in mig själv när jag spelar No more school. Det är för att jag ska kunna lyssna på när jag spelar No more school fastän jag gör något annat. Mellan det att jag lyssnar på inspelningarna spelar jag in nya versoner ända tills jag måste göra något annat.

De gamla versonerna slänger jag. Man vill ju inte fastna i gamla spår.




tisdag, november 29, 2005

21 st julklappar

Jag längtar till jul. Den varma stämningen går bara att jämföra med extramaterialet på den 4:e skivan på extended edition av Sagan Om Konungens återkomst. (När Peter Jackson filmar sin sista scen med Elijah Wood och aldrig vill sluta får mig alltid att gråta.) Min flickvän har aldrig firat jul på grund av familjens religion. Jag har därför bestämt att ge henne en julklapp för varje år hon missat. Här är listan:

1 år - en napp
2 år - en skallra
3 år - en nallebjörn
4 år - en plast-lastbil
5 år - en barnbok. Tippen på tivoli, kanske.
6 år - en ljudbok med pling och vända bladen.
7 år - ett våldtäktslarm
8 år - en prenumeration på Bamse.
9 år - en prenumeration på Vogue.
10 år - en my little pony video.
11 år - maos lilla röda
12 år - ett diadem
13 år - en kondom
14 år - en öl
15 år - en cigg
16 år - ett paket kondomer
17 år - en bärbar cd spelare
18 år - kontanter
19 år - mera kontanter
20 år - en puss
21 år - en hundvalp

GOD JUL!




måndag, november 28, 2005

Religiös Jag och jag själv-uppenbarelse

Jag föddes i Gällivare. Tror att det är anledningen till min stora kärlek till snö.

Jag byggde avancerade snögrottor långt in i mellanstadiet. Kanske var jag redan tonåring då jag blev snömulad av Jimmy Ahlbäck som sa att det var bara barn och töntar som byggde snökojor (Kan ha varit Gyllen eller Petter också). Bistert insåg jag fakta och slutade med larvigheterna.

Inte långt därefter började jag lyssna på Bear Quartet.

En gång i sjuan följde jag och en polare efter Matti Alkberg på stan och stammade fram en fråga huruvida han sålde BQ-kläder. Vi vågade inte säga något först, inte förrän Matti efter flera hundra meter vände sig om och undrade vad vi ville. (Jimmy, Gyllen, Petter eller Sjöbba borde ha mulat mig då också nu när jag tänker efter.)

I hela mitt liv har jag spelat piano.

I alla fall om de tre första åren inte räknas som "liv".


Idag var jag med om en Jag och jag själv-uppenbarelse. Det innebär att man upptäcker det gudomliga i en själv. Inte bara en själv upptäcker det utan även gudarna gör det. Tillsammans möts gudarna och jag i nuet kring mig själv. JAG!

Jag sitter och spelar på mitt piano som står framför fönstret. Min överkropp är lutad över pianot och huvudet gungar tungt. (Så gör pianister när de älskar sina toner och spelar med inlevelse) Den låt jag spelar heter No more school och är skriven av Jari och Peter i BQ. Alltmer inlevelsefull sjunger jag texten och min näsa nästan snuddar i tangenterna. Jag spelar maj-ackord, rytmiserar trioler och grimaserar.

När jag tittar upp har det otroliga hänt. Snön har kommit, utan förvarningar. Marken och träden skiner av den vita nysnön. Kombinationen piano, snö och Bear Quartet ger mig rysningar. Som krona på verket ger jag mig ut och cyklar i det mjuka landskapet.

Jag = piano, snö, BQ och cykling.

Tack gud.






Bär kvartett

BQ i fredags var typ bra och jag blev typ full. Hade hoppats att fler av er var där. Tydligen hade Matti inte så många gästlisteplatser som jag trott.

Men det skiter väl ni i?

/Murphy






!!!

Jag och jag själv heter Anders Teglund och Johan Eriksson och är från Luleå. Dom är inte häftiga.
/Murphy






Recoba-läge

Idag pratade vi om fotboll. Mest svenska fotbollsspelare. Bjärred och Kåma. Chippen och Henke. Z:a och Turbo. Klabbe och Limpan. Smeknamn är underbara. Fast det jag mest av allt ser fram emot i fotbolls VM är när det blir Recoba-läge.

Ett recoba-läge karaktäriseras av att efter att ha kämpat något enormt för att åstadkomma ett mål i livet får man äntligen en CHANS att lyckas. Inget är definitivt men det är upp till en själv att sätta planerna i krysset.




söndag, november 27, 2005

Första advent



Advent betyder "att sakna" på hebreiska. Idag sitter jag och saknar.

Jag saknar:

Ymer och allt vad den står för.

Min familj. Sven, Karin, Jonas, Lars.

Cult of luna. Har tänkt mycket på dem sen fredagslistan. De bor ute i skogen tillsammans och spelar in en skiva. Nästa helg kommer jag.

Julpynt. Ska nog dra upp en ljusstake i alla fall.

Fredagskänslan. Var väldigt stark i fredags. Men nu är allt över. Skönt? Kanske. Känner mig lite tom utan den.

Dagsljus.

Kramar. Var bortskämd förr.

Emil Johansson och Christian Ramirez. Vi hade ett band ihop. Stans bästa band.

Ett antivirusprogram.

Mat i kylen.

Ymer.

Kyla. Riktigt jävla kallt. Minst 25 minus.

Att knulla. Var bortskämd förr.

Att gå i skola och vänta på jullovet.

Jullov. Två veckor med bara landhockey, hockey och bordshockey.




lördag, november 26, 2005

Man ska inte klaga...

Jag sålde en mosbricka till en kund på bensinmacken. Han är klädd i en mycket smutsig orange jacka, typ vägarbetarjacka. Han ser ut att jobba hårt men har ett mycket vänligt utseende. Är väldigt lik Roberto Benigni med sina varma ögon och grått rufsigt hår. Klockan är 20:30.

- Varsågod.
- Tack. Är väldigt hungrig. Det här är det första jag äter på hela dagen.
- Oj då! Men när klev du upp imorse? Klockan sex?
- Nej, halv fem.
- Å fan.
- Jo, jag jobbar mycket. Kör lastbil åt Volvo.
- När slutar du då?
- Klockan halv ett. Jag kör från klockan sju till halv ett varje dag. Har gjort det nu i fyra veckors tid.
- Men hur mycket hinner du sova då?
- Fyra timmar per natt. Jag vet att det är olagligt men vad gör man?
- Jo det är klart...men det låter mycket om du frågar mig.
- Men imorgon förstår du! säger han med ett brett leende.
- Är du ledig då?
- Nej jag har sovmorgon. Jobbar bara kvällen. Man måste vila lite också. Mycket jobb blir det. Men jag känner mig inte trött.
- Inte det? Jag skulle då inte palla i alla fall.
- Det går faktiskt bra. Man ska inte klaga...
- Nej det är nog så. Att jobba är väl livets lott.
- Ja. Eller nej. Min lott var att bli bedragen av en kvinna. Så nu måste jag jobba...
- Oj då?
- Hon lämnade mig med en skuld på 650 000 kronor.
- Fy fan!
- Ja visst, serrö. Vi skulle bara separera och hon skulle flytta. Vi hade kommit överens om att skriva hennes skulder på mig och sen flytta ihop om ett år. Men när jag skrivit på sa hon att hon aldrig kommer tillbaka. Hon drog. Blåste mig.
- Men herregud, vad hemskt.
- Ja. Så nu står man här. På ett år har jag jobbat ihop 150 000 av skulden på det här sättet. Tänkte lugna ner mig när jag är uppe i 200 000. Men den här historian har inte sett sitt slut ännu...
- Ska du backa in lastbilen i hennes nya hus?
- Nej, med mindre medel kan man säkert ge igen. Det kan hon vara så säker på.


Med pigga steg lämnar han mig för att dra sitt strå här i samhället. Mannen verkade inte bitter eller trött, snarare tvärtom. Jag tror att han tar ut det genom att prata och berätta det för okända personer i sin omgivning. Typ mig.

Man ska inte klaga...




fredag, november 25, 2005

Fredagslistan v 47.

Förra veckan utlovades att jag skulle lista Cult of lunas sämsta låtar. Eftersom jag inte är låtskrivare, utan bara kommer in i ett sent skede och lägger synth, känns det inte genomförbart. Jag väljer istället att lista de sämsta människorna bakom Cult of lunas sämsta låtar. Här är de, utan inbördes ordning:

  • Erik Olofsson, gitarr. Ger ett mycket sympatiskt första intryck, men det ska man inte lita på. Erik snackar otroligt mycket skit om alla i bandet bakom deras ryggar. Kör med någon slags 90-talsklädstil.
  • Johannes Persson, gitarr. Gammal HC-vegan med kedjor i jeansen. Pratar gärna detaljerat om hur han haft sex den ena och den andra. Gick ett varv runt Hultsfreds backstage med sin piercade kuk. Peka fingret åt etablissimanget eller bara skryt?
  • Magnus Lindberg, trummor. Är den typen av ungkarl som intar de flesta måltider i bröd- eller pastaform lutandes över diskbänken. Är den enda som anser att hans jobb är viktigare än bandets turnéer.
  • Andreas Johansson, bas. Har enligt honom hela världen emot sig. Inte lätt i kombination med en kort stubin. Har en fetisch på kinesiska tjejer.
  • Fredrik Kihlberg, gitarr? sång? percussion? Jeansbög som när han började i bandet insisterade på att få spela triangel. Nu har han avancerat verkar det som. Men vilket instrument spelar han?
  • Klas Rydberg, sång. När jag skulle träffa bandet för första gången var det inför en turné och jag jobbade på en bensinmack. Klas hajade kanske inte vem jag var, eller så brydde han sig inte. Vårt första möte gick ut på att han köpte porr av mig med kommentaren "jag är ju frontmannen". Första intrycket...
  • Thomas Hedlund, trummor. Lyxlirare som dyker upp några dagar under inspelning för att sen försvinna ut i världen igen. Under kommande skiva kommer jag inte träffat mannen över huvud taget, inte ens under rep. Detta för att han har fullt upp med bättre band som typ Phoenix. Har vi tur blir vi nominerade till P3 Guld för då tror jag han dyker upp.
  • Anders Teglund, synth & sampler. Bandets roligaste och mest sympatiska medlem. Har breddat soundet oerhört med sina keyboards.

Dialog har egentligen inga dåliga låtar...






BQ

Det sägs att Matti Alkberg har kvar några gästlisteplatser till kvällens BQ-konsert på Nalen.

Om man är intresserad ska man höra av sig på deras gästbok.

Trevlig kväll /Murphy




torsdag, november 24, 2005

Privat föreställning i mitt hem

Jag har alltid varit faschinerad av byggnationer och jag brukar följa stora byggnadsarbeten med häpnad. Jag gillar att se vilka maskiner som gör vad.

Idag fick jag skåda ett stycke byggnadsarbete hemma i mitt kök. Mitt kyl- och frysskåp byttes ut av två snubbar med Fristadsbyxor.

De kunde verkligen sin grej. Jag tog plats i min favvofotölj och iaktog. När de bar upp kylskåpet för trapporna satt alla grepp och placeringar likt en dansföreställning. Den ena tippar och den andre fångar. Vips, vips och man har baxat upp ett kylskåp som om det vore den enda man sysslade med i dagarna ända. Väl inne i köket tippar de skåpet mot en pall för att kunna vända på dörrarna (Av alla kylskåpsbyten jag sett under mina drygt 20 år har kylskåpsdörren ALLTID varit åt fel håll). När vanliga människor vänder dörrarna tar det några svordomar och en TV-kväll. Mina killar tog var sin sida och körde igång huvudnumret. Skruvar skruvades ur i rätt ordningsföljd och vips, vips så var dörrarna på plats. Benjusteringen av skåpet gjorde den ena av bara farten.

Det bästa med att få ett nytt kylskåp är inte den nya vitvaran som blänker i köket utan hur den hamnade där.

- Hej då. Vi kommer tillbaka om 10 år igen.
- Hej och tack! Vi syns då!






Vargnatt


Vargtimmen mellan fyra och fem på morgonen och syftar på den tid då vargar ylar. Begreppet innebär att man inte kan sova utan ligger och oroar sig, stressar upp sig, tänker på olösliga problem, spelar upp saker man ångrar ur minnesbanken. Men framförallt kan man inte sova. Om man vaknar under vargtimmen känner man sig ruggig, frusen och olustig. Man är riktigt sänkt och trögstartad. Det sägs också att vargtimmen är den timme då de flesta barn föds, de flesta människor dör, då man sover som djupast, och då man drömmer intensivast.

När det är fullmåne händer det något med oss jordbor. Vargarna ylar och människor ligger och vrider sig i sängen. Då är det vargtimmen hela natten. Jag vet inte om det var fullmåne igår, men hur som helst så kändes det så. Jag låg vaken länge, länge. Hamnade i säng långt efter skymningen och skulle upp långt innan gryningen. Sömnstressen var minst sagt påtaglig.

Jag löste inga problem igår och av allt att tyda står jag nu inför ännu en natt. Hoppas innerligt att lugnet infinner sig och sveper mig bort från vakenheten.

Som tur är får jag sova hur länge jag vill imorgon.

God natt.




onsdag, november 23, 2005

Fuckin' Burglars

Kom hem till en sönderbruten dörr och inbrott i måndags. Nogrannt hade tjuvarna tagit min laptop, cd-spelare, 20 dvd's, 10 cd-skivor, game boy advance och min flöjt. De var snälla nog att lämna mina fyra favoritfilmer: Zoolander, Old School, Anchorman och Elf. Alla innehåller Will Ferrell. Tjuvar these days???

Vi låg rädda hela natten i sängen och tittade på dörren. Vi hade inget lås. Hade ställt en stol vid dörren. Den gick lätt att forcera.

På morgonen kom CSI Birmingham och letade fingerprints och ledtrådar. De tog bilder men hittade nog inget. Jag är försäkrad och får nog pengar tillbaka. Vid sådana här tillfällen är det bara att försöka väcka sin inre buddhist.

På fredag går vi på lägenhetsvisningar i innerstan.






Rättelse

Många har frågande undrat vad det är för "valsångssynth" jag menar finns i Leave me here. Mycket förbryllad märker jag nu att jag av någon oförklarlig anledning skrivit fel titel på Cult of lunas bästa låt. Ett misstag och Jag och jag själv vill naturligtvis ställa allt till rätta.

Rätt låttitel ska natutligtvis vara Waiting for you.

Nu förstår ni vilken "valsångssynth" jag menar!




tisdag, november 22, 2005

Firmafest - Släktträff

Det finns stora likheter mellan Firmafest och Släktträff. Man känner inte människor som av någon forcerad anledning ändå är att betrakta som närstående. Människor som är nära varandra men som inte lyckas vara sig själva.

På en arbetsplats går man in i sin yrkesroll - avvaktande neutral vad gäller smak och åsikter. Man står för vissa ideal inför sina kolleger bara för att det förväntas av en. Själv passar jag mig för att dömma ut Stefan och Krister, Amy Daimond, Dan Brown samt medarbetare. Inför chefen säger man att det är kul när det går bra och inför extrapersonalen säger man att man uppriktigt skiter i vilket. Hemma säger man att man hatar dem alla.

Inom släkten tyr man sig till sin egen familj. Man har bestämda uppfattningar om de andra i släkten och väntar på att få dem bekräftade. När man träffar dem går man vanemässigt in i den roll man alltid haft sedan barnsben. Avvaktande diskuterar man yrkesval och kusiner. Håller sig långt borta från åsikter. Runt köksbordet hånar man dem alla.

När det lider mot större sammankomster vill man gärna visa sitt rätta jag. Komplettera den personlighet som man själv presenterat under en lång tid. Till sin hjälp använder man ofta alkohol och skratt. Går man över gränsen, blir fullast och skrattar högst, kan det ta åratal att reparera. Det gäller att komma så nära gränsen, för att visa sin avslappnade sida, men inte korsa den.

Här har vi anledningen till att många känner sig så nervösa inför festerna. Det är inte så lätt att presentera sig själv på några timmar/drinkar. Den senaste månaden har jag lyckats genomföra två av dessa fester och själv är jag mycket nöjd med min insats.




måndag, november 21, 2005

Jag & Jag Själv säger:

Jag & Jag Själv säger inte John Coltrane. Jag & Jag Själv säger Ornette Coleman.
Jag & Jag Själv säger inte Agatha Christie. Jag & Jag Själv säger Paul Auster.
Jag & Jag Själv säger inte Claude Debussy. Jag & Jag Själv säger Gerard Grisey.
Jag & Jag Själv säger inte Tupac. Jag & Jag Själv säger Cannibal Ox.
Jag & Jag Själv säger inte Shakespear. Jag & Jag Själv säger Brecht.
Jag & Jag Själv säger inte Europa. Jag & Jag Själv säger Världen.
Jag & Jag Själv säger inte rättvisa. Jag & Jag Själv säger rätt.
Jag & Jag Själv säger inte Bach. Jag & Jag Själv säger Jaques Hotteterre le Romain.
Jag & Jag Själv säger inte Boulez. Jag & Jag Själv säger Giacinto Scelsi.
Jag & Jag Själv säger inte metrosexuell. Jag & Jag Själv säger Ron Burgundy.

Fortsättning följer...






Post weekend syndrome

Har haft en ganska maffig helg. Mycket har hänt. Har träffat gamla och nya människor. Flängt omkring som en annan storstadsbo mellan jobb, musik, förfest, svartklubb, efterfest, herrar, damer och förlorat tidperspektiv.

När man nu inser att det är en ny vecka och det är dags att sätta igång med det som jag tänkt göra förra veckan finner jag mig helt utan engagemang. Jag vill innerst inne göra mycket idag, men det enda jag uträttar är att summera helgen.

Helgen är väl till för att summera veckan? Det är väl det som Gud, Luther och LO vill att vi ska använda den till? Men om man behöver en hel vecka för att summera en helg borde man inte då vara ledig på veckorna istället?

Idag ska jag göra något som jag älskar att göra på lediga helgdagar. Gå till simhallen och simma. Basta och summera.




söndag, november 20, 2005

Personalvård

Restaurang MARSALA 23:10
Carpaccio di Salmone 69kr
Crema di Funghi 45kr
Pizza Biancaneve 4 x 62 = 248kr
Pizza Napolitana 69kr
Pizza Marsala 2 x 69 = 138kr
Buttana da Miseria 138kr
Öl Sansouci 8 x 46 = 368kr
Liten läsk 15kr
Dricks 200kr
TOTALT 1 221kr

Inter Bowling 00:17
Garderob 220kr
Skohyra 110kr
Bowling 600kr
X-cider 5 x 47 = 235kr
Fatöl 3 x 42 = 141kr
Läsk 22kr
Guinness Pint 4 x 52 = 204kr
Husets vin glas 42kr
TOTALT 1563 kr

Henriksberg 01:34
3 x X-cider 132 kr
2 starköl 78 kr
1 sprit 14 kr
9 sprit 126 kr
1 drink 4cl 66 kr
TOTALT 416 kr

Henriksberg 02:27
2 starköl 78 kr
6 sprit 84 kr
TOTALT 162kr

Taxi kurir 02:48
Fast pris 160kr







lördag, november 19, 2005

La fête du travail

Ikväll är det firmafest. F-I-R-M-A-F-E-S-T. Vi på bensinmacken ska dra ut och käka mat, spela discobowling och dricka öl. Igår gav dessutom min chef mig ansvaret att spendera 4000 kr på festen. Det blir över 500 kr /person. Egentligen vet jag att det inte kommer bli något fylleslag, men jag hoppas. Jag kommer i finskjorta med mitt allra bästa personalfesthumör.

Det här kan bli hur bra som helst.




fredag, november 18, 2005

Fredagslistan v 45

Veckans fredagslista tar itu med våra favoritbands allra bästa låtar. Nästa vecka lovar vi att reda ut vilka som är de sämsta.


Cult of Luna:

1. Leave me here. Ett riktigt postrockepos. Den här låten har avslutat de 60-senaste spelningarna och det kommer kännas tomt om den någonsin får ge vika för nytt material. Favoritdelar är Eriks gitarrplock, min egen "valsångssynth" och naturligtvis slutet. Katarsis. Lägg även märke till introt, även kallat "utombordaren".
2. Arena-låten. Vi börjar spela in en ny skiva på måndag. Eftersom vi inte är klara ännu har jag ingen riktigt koll på hur bra de nya kommer att bli. Men jag tror starkt på Arenalåten.
3. Adrift. Brukar ofta spelas tvåa i ett liveset. Det är en av de mer fartigare låtarna. Att sticket kunde bli så här bra, det hade man inte kunnat hoppats på. Thomas spelar som en gud, såklart.
4. Shoegaze. Ännu en ny, namnlös låt. Den här kommer bli jäkligt skev och ostämd. Väldigt ostämd, vilket jag tror kan bli hur bra som helst.
5. Echoes. Första spåret kan många gånger kännas så självklart att man glömmer bort det av bara farten. Echoes är en mycket stark låt. Många olika låtdelar, men de vävs elegant ihop av smart trumspel. När jag får ner min subbasslinga så djupt att den lägger sig under alla andra är gudarna med en. Då vibrerar golvet och jag ler (inombords).



dialog:

1. No Inspiration. En av få låtar från EP:n "and our name is..." som växer med tiden till skillnad från one-hit-wonders som 16 Grand.
Texten tar på ett vackert sätt upp problemen med skrivkramp och viljan att inte uttrycka sig offentligt med förståelsen att det dock är en absolut nödvändighet.
2. Love Me Now. Ett klassiskt exempel på twenty-something-cry-for-attention. Kompromisslöst. Testa själva att spela in en platta i Birmingham och en på Bergnäset. Ni kommer att höra skillnaden.
3. Good Old Days. Surrealistiskt skämt kring lönearbete som effektivt berättar en fantastisk historia.
4. To the Moon. Samma tema som Good Old Days fast en annan berättarteknik. Den desperata flykten till månen som en fristad från lönearbete ackompanjeras perfekt av de pop-punkiga gitarrerna.
5. and our name is... Låten som låter precis som två killar som håller hand.




torsdag, november 17, 2005

Hemma!

Det blev inget gym för mig. Istället blev det glass och Vänner. Nu sitter jag på jobbet och min själ är på väg ikapp mig.

Där man äter glass till Vänner och jobbar - där är hemma, som svensken sa.






Hemma

Kom hem idag efter nästan en veckas frånvaro. Det är förvirrande.
Samtidigt som man känner och vet att tiden gått finns det absolut inget som tyder på det. I folkmun brukar det heta att man reser för att bättre kunna uppskatta sitt hem. Jag håller inte riktigt med. Själv uppskattar jag inte riktigt mitt hem, men när jag reser uppskattar jag inte riktigt resan heller utan längtar hem och när jag kommer hem är jag bara förvirrad.

Någonstans tror man ju att ens hem ska förändras lite medan man är borta.
Igår vaknade jag upp i Stockholm, spenderade dagen och kvällen i Malmö för att gå till sängs hemma. Mitt hem däremot, har varit här hela tiden. Det tar ett tag innan man finner varandra igen.

Att resa gör en tom.

Nu ska jag fylla tomheten med att köpa ett nytt gymkort. Där man svettas - där är hemma, som israelen sa.

Detta var synnerligen ett förvirrat inlägg.




tisdag, november 15, 2005

Tid

Ibland får jag intrycket av att tiden står stilla. Att alla på jorden har funnits i sin exakta form sedan urminnes tider. Att alla gamla tanter i köksfönstrena alltid varit gamla tanter. De har inte åldrats. De ser bara ut så. Själv kommer jag alltid vara ung och vigorös. Alla de små bebisarna växer aldrig upp. Jag tror att detta är mänsklighetens största problem. Vi kan inte förstå tid och därav inte veta att disponera den rätt och riktigt. Vi är alla redan döda och odödliga.

Jag & Jag Själv står givetvis över tid och rum. Likt universum står vi i historieböckerna som ett av de största mysterierna och fenomenen. Mänskliga hjärnan och intellektet kan inte förstå evigheten. Kan inte förstå Jag & Jag Själv.




måndag, november 14, 2005

Korridor

Hamnade på en fest i en studentkorridor. Det är faktiskt första gången jag är det (om man inte räknar den gången i nian jag drog till Sandviken för att hälsa på ett bandygymnasium). Det var ganska precis som jag föreställt mig det. Hög musik från sönderspelade högtalare ur ett fullsmockat rum som ingen känner sig vid. Killar med "The anatomy of the human brain"-affischer på väggarna. Folk är fulla, men inte så fulla. De gillar fest, men är rutinerade så det känns inte som att det är på väg att gå åt helvete. Någon pratar om "en dansmatta på andra våningen", en annan pratar om hjärnans anatomi.
Själv ägnade jag stora delar av kvällen åt detta: En tjej frågar om jag har snus, vilket jag inte har. Däremot gissar jag gladeligen vilken snus hon brukar. Jag gissar på Catch lakrits Large. Rätt svar var Grov portion. Sen snackade jag otroligt länge och självupptaget om hur jag resonerade mig fram till min gissning (det resonemanget utelämnar jag nu), utifrån min uppfattning om henne samt min ganska pricksäkra kunskap om nikotinisttyper. Hon blev väl hyfsat impad, men jag ville ändå inget mer (om man nu skulle dra såna slutsatser) än att skryta om mina nikotinkunskaper.

Jag själv är hyfsat impad av studentkorridorer. Det verkade mycket mer spännande när jag gick i nian än nu. Antar att jag aldrig kommer få veta hur det egentligen är.
Istället för att plugga valde jag att sälja tobak och att försöka kombinera de båda känns alltmer avlägset.

Nu ska jag tokchatta tills jag har ont i huvudet.




lördag, november 12, 2005

Glassens historia, del 2

Stor Hövding.

En mycket populär glass som försvann i och med att GB och Trollhätteglass gick ihop 1973. Vi kan alla fortfarande minnas hur underbart denna vanilj- och jordgubbsglass med sitt socker strössel i regnbågens olika färger smakade. Idag kan jag inte annat än att roa mig åt det pundiga namnet. Finns det kanske någon annan inofficiell anledning att man tog bort denna drogparafras mitt under den blomstrande proggeran? Jag ser framför mig hur proggarna skrålar, brajar, pippar, joxar, strejkar, flummar med en Stor Hövding i hand och solsken i blick. Ingen bra reklam för folkkära bolaget GB. Men proggarna fortsatte med sin Hövding och gör det än idag.


Fotnot: För äldre och/eller kristna och/eller lyckligt ovetande läsare vill jag förklara vad Stor Hövding är idag. Det är slang för en fet joint. Jag är inte helt säker på slangets härkomst men jag tror att det kommer från London. Alla som åker dit kommer hem med miljoner slangord för olika substanser som enligt dem är "nice".




fredag, november 11, 2005

Nej!

Jag såg redan innan vad som skulle hända. Den idealistiskt brinnande tjejen hade fått syn på mig med min mustasch, huva och ungdomliga vänster-stil. På äkta entrepenörs-dialekt frågar hon mig:

- Vill du vara med och stoppa trafficking?

Jag får panik. Vet inte hur jag ska ta mig ur situationen. Det slutar med att jag svarar; "Nej!" och går förbi. Vad menade jag med det egentligen? Självklart vill man väl stoppa trafficking? Här fick jag en chans att göra något och jag blir rädd och springer bort. Jag antar att det finns två typer av människor. Ja- sägare och nej-sägare. Jag är och förblir en nej-sägare. Nej till trafficking och nej till att prata med främlingar på stan.






Fredagslistan v 44

Orkar inte skriva en jävla lista igen. Det är så förbannat 1999 att skriva och dyrka listor. Men sagt är sagt och kommer inte tillbaka. Jag ska ändå publicera en lista.

Men jag har inte skrivit den själv. Jag hittade en annan fredagslista och fann det omöjligt att överträffa den.

Ett föräldrakooperativ som patrullerar efter det att fritids har stängt. De kallar sig för Fasanerna och här är deras lista. Observera att deras lista är uppdelat i två. Dels grupp 1 Tuppen/Hönan och dels grupp 2 Vingen/Fjädern.

Trevlig helg.




torsdag, november 10, 2005

Hahahaha!!!

Ni kan kalla mig för Murphy. Jag har hackat mig till Jag & Jag Självs password och skriver här utan tillåtelse. Först tänkte jag korrumpera hela bloggen. Inte låta de två medelklass-slynglarna komma undan med att skriva denna smörja. Vilka tror de att de är? Vilken typ av arrrogans får de att tro att någon är intresserad av deras tankar? Fast sedan tänkte jag om. Jag bytte bana. Tänk om jag skulle infektera deras tankar med mina egna. Förpesta och likt ett virus sakta bryta ner deras karaktär och stil. Jag ska inte göra det i hemlighet. Jag vill att Jag & Jag Själv ska veta. Kanske byter de lösenord efter det här och ni hör aldrig mer av mig, men jag säger nu, att om detta sker så blir det början på deras undergång. Hur ska deras ideal om multituda tankar och kroppar förenas med fascistoid uteslutning av mina nu när jag har fått chansen? Cogito, ergo sum...och jag har inte mustasch. /Murphy






Chat room

Chattade mig själv till vansinnets rand igår. Timma efter timma. Snabba fraser med en utländsk äldre tjej. En del av mig säger att det var värt det och att det gjorde mig gott. En annan del av mig har ont i huvudet idag.

Jag återger (från minnet) bitar av dialogen för att visa hur det är där ute.

- I'm getting started with some Jägermeister now. Not drunk yet but a bit mellow.
- Aha! Well i just came home after work so i'm havin a 2,8% beer. I wont get drunk and dont want to..
- So what are you doing anyway?
- Working with music as you know. I'm pretty serious, you know. Takes all of my time.
- Well, you should be. Its important to follow your heart. All my friends said I was STUPID giving up my studies and started with this.
- But you're doing allright, aren't you? They where wrong if you ask me.
- Exactly. You got to have fun. Or else what? I'm a partygoer as you know.
- Yes but I'm not. In fact I dont like having fun.
- What?
- Kidding. Of course I like having fun...
- Me too. So do you have a girlfriend?
- No, I did. For several years, but not anymore. But I'm not considering myself as a singel yet, feels a bit strange meeting new girls and stuff.
- I see. You shouldn't sleep around, I'm not. Never had.
- I'm not intrested in sleeping with girls.
- Neither am I. I just like to have fun. Maybe kissing, thats it.
- Yeah, maybe. I long for some hugs, thats all.

- Well, I really have to sleep now. Good night, and talk soon.
- Good night. Se ya.

TBC.






Torsdag kl 03:15

VARFÖR I HELVETE SITTER JAG UPPE OCH CHATTAR MED EN HOLLÄNDARE NU? DISCIPLIN - KOM DÅ!!!




onsdag, november 09, 2005

Lunch

Lunchade på ett indiskt ställe mitt i stan med en snubbe.
När man träffas över en lunch pratar man om bra saker. Ofta handlar det om oss två. Du, och vad du gör och tycker, samt Jag och vad jag gör och tycker.
Vi pratade om:

...när man ska sluta med "musiken". Ständigt återkommande ämne.
...om man har träffat någon tjej på sistone. Såklart hade ingen det, men på något sätt måste man alltid beröra ämnet. Vi snackade mest om att ligga med nyskilda 35+ kvinnor från kulturbranchen. Typ Lena Endre.
...när man slutat med musik och väljer yrkesbana. Ska man läsa juristprogram eller psykologprogram? Som ni märker kommer vi båda från den akademiska medelklassen.
...huruvida man är vegetarian eller inte. Alltid relevant. Jag åt veg, inte han.
...bra serier. Seinfeld, the Office, Extras, Lost, Twin peaks. Såklart.
...att betygsystemet totalt spårat ur. Hur fan ska man nu kunna komma in på juridiken eller psykologin? Något måste ju göras.
...våra föredetta tjejer

Att luncha är väldigt kosmopolitiskt. Det finns inget skönare än att knäppa en nyinköpt skjorta från KappAhl och beställa en indisk rätt från en riktig indier. Luta sig tillbaka och vara belåten med sig själv/beklaga sig. Borgarna har minsann kommit upp med härliga företeelser, vi ska vara glada att de delat med sig.






"Utanförskapsområden"

Folkpartiet har men anledning av pariskravallerna lokaliserat 100 platser i Sverige där samma sak skulle kunna hända. Förorter med hög arbetslöshet, dåliga skolresultat och lågt valdeltagande. I dessa så kallade "utanförskapsområden" vill man tredubbla antalet poliser. Det var det dummaste jag hört. De borde tredubbla antalet folkpartister istället. Placera alla poliser på vakt utanför slottet. Kungen är ju trots allt det käraste vi har. Lämna de lata bråkstakarna ifred. Nej, allvarligt talat. Detta var det faktiskt dummaste jag hört. Jag tänker vidare låtsas som om jag aldrig känt vid detta för det gör mig så deprimerad. Fler poliser är det sista som behövs i dessa territorier.




tisdag, november 08, 2005

Rättelse

En mycket inflytelserik organisation har hört av sig angående detta inlägg. De påpekade vissa mycket pinsamma faktafel och Jag och jag själv vill naturligtvis hålla sig till sanningen.

Det möte som Matmaffian höll var inte Svenskt Näringsliv med på. Däremot Svensk Handel. Dessa organisationer skiljer sig faktiskt vilket jag fick lära mig i deras mail. Jag citerar en del av det:

"Vad Svensk Handel sysslar med är att föra alla handelsmäns talan. Det handlar om att sälja på människor allt möjligt. Det är därför helt i sin ordning att de håller möten om storhelger. Vi, däremot, bryr oss inte om huruvida Bengtson äter kalv eller lamm. Vår verksamhet är på en mycket högre nivå. Vi sysslar med ekonomisk tillväxt, inte att förväxla med konsumtion.
Vi styr landet, inte de."

Hoppas den icke namngivna källan är mer tillfreds nu. Vi ber å det ödmjukaste om ursäkt om vi trampat någon på foten och hoppas att de ändå fortsätter att följa bloggen.




måndag, november 07, 2005

Silencissimo!

Förresten, hur stimmar man 4'33 ?
Ingen kan ju hävda något annat än att det är ett konstmusikstycke och ALLA konstmusiker är väldigt noga med STIM. Här läggs inte ut musik på nätet bara för att folk ska få ta det gratis.
Men tystnaden, kan man stimma den? Om P2 spelar 4'33 kommer de med all sannolikhet att rapportera det till STIM och Cage får betalt. Men om det blir ett sändningsuppehåll, och således tyst i några minuter, kan man då hävda att de spelat detta stycke? Eller i alla fall delar av det?
John Cage var nog före sin tid. Han var kanske den första Jag och jag självaren. Tog patent på tystnaden på samma sätt som vi claimar egofikusering och mustascher.

Ikväll tänker jag på Monica Z. Denna gigant som under sina sista år valde att tystna. Tänk om alla gjorde som John Cage och Monica.






4' 33

John Cage gjorde 1952 och nu gör jag det:



































...




söndag, november 06, 2005

Den brölande mannen

Kom hem från en utekväll och utanför min port hänger en dunkel man i skinnjacka. Han hänger på handtaget och låter konstigt. Han stönar högt. Brölar kanske är en bättre beskrivning. Mannen mår helt klart skitdåligt men på vilket sätt är svårt att avgöra. Inom loppet av någon sekund måste jag ta snabba beslut.

Ska jag konfrontera denna man, fråga hur han mår, vem han är och kanske tvingas släppa in honom i trapphuset? Han är inte någon av mina grannar så det känns lite osäkert att ha honom brölandes i trapphuset. Han skulle mycket väl kunna vara farlig.

Jag går inte fram till honom utan väljer en annan ingång till huset. Då märker han mig och springer till denna dörr och bankar, precis efter jag stängt den. Pulsen stiger och jag smiter upp till min trappa. Hans bröl låter allt högre och jag får en känsla av att jag gjorde rätt som inte gick nära honom.

Humansist som man är vill man ju inte lämna medmänniskor i sticket. Jag är ju fortfarande inte säker på om han är skadad (kanske skjuten?!), ledsen, psyksjuk eller mördare. Jag gör som alltid när något inte står rätt till - ringer polisen. Som vanligt en helgkväll är kön väldigt lång. Jag väntar och väntar, till slut hör jag inte mannen längre. Jag blir tvungen att lägga på innan jag kommit fram. Eftersom jag ofta ringer polisen för att rapportera diverse oangelägenheter vet jag att den här frasen inte biter så bra:
"Hej, det stod en man utanför min port som lät konstigt. Jag tror inte han är kvar men om ni vill kan ni väl kolla upp det." Fet chans.

Jag går och lägger mig men kan inte släppa det. Tänk om detta var en man som behövde hjälp, då hade jag ju kunnat hjälpa honom. Om han var farlig är han fortfarande ute och ränner.

Men framförallt fick jag klart för mig vem jag är. En som sån ringer polisen istället för att gå fram och fråga hur det står till.

Tur att alla inte är som jag, hur hade världen sett ut då?
Förmodligen så som Leijonborg vill. Den jäveln.
Det är upp till er att styra upp det. Jag klarar det då inte...




lördag, november 05, 2005

Helloween 2005

För exakt 2 år sen träffade jag en högt uppsatt säljare från CocaCola Sverige. Eftersom jag är intresserad av företagarimperialism ställde jag såklart många frågor. Han berättade med ett brett leende hur han låg bakom Halloweenlanseringen i Sverige.

Det finns några få storhelger i vårt land och dessa är otroligt viktiga för handeln. Allhelgonahelgen var förr den näst största helgen efter jul. Vi åt dyrt och mycket innan vi hyllade de döda. Men av någon anledning tappade helgen mot slutet av milleniumet. Svensk handel fick kalla fötter - något måste göras.
I mitten av 90-talet går man ihop över koncerngränserna för att diskutera. Alla stora höjdare är där. Likt ett maffiamöte satt Axfood (fd Dagab), ICA, CocaCola och Svenskt Näringsliv kring ett bord. En av dem är vår CocaCola-säljare. Där knäcks idén att man ska lansera Halloween och de skrider till verket. På bara några år är den nya högtiden etablerad och planen gick bättre än de vågat hoppas på.

År 2005 tycker jag mig se att vinden har vänt. Halloween är på tillbakagång sina stora säljkrafter till trots. Av någon anledning har vi inte riktigt tagit till oss det nya, vi såg igenom bluffen. Vive la resistance!

I år rånades många värdetransporter och precis inför storhelgen tar Securitas det mycket kontroversiella beslutet att stoppa kontantflödet. Även om ingen offentligt går ut och beklagar sig kan jag ana en väldig aggression hos Matmaffian. Kreditkort till trots är kontanter fortfarande helt avgörande för en lyckad storhelg.

Min dröm är att vi skulle lyssna på muslimerna istället för jänkarna angående Allhelgonahelgens framtid. Vi borde, likt ramadan, låta bli att handla mat. Tänk er att man inför helgen köper sin lammstek och på fredagen stoppas pengaflödet. Ingen handlar något under hela helgen, inte ens öl. (INTE ENS ÖL!)

Om vi bara få över Securitas på vår sida kan vi nog ta makten från Matmaffian åtminstone en helg om året. Judar firar väl ändå inte Halloween, eller?

Jag kan inte heller låta bli att ta till mig den franska underklassens revolt mot det samhälle som så länge våldtagit dem. Vi borde ansluta oss, men på ett svenskt manér. Allhelgonahelgen 2005 är startskottet för en tyst men subversiv protest.

Om vi blir tvungna att ta bort någon föreslår jag Claes Runheim (fd Åkesson). Ska vi någon gång göra revolt tycker jag vi ska passa på att plocka den fähunden. Sen tar vi resten.

Om två år kanske det är jag som ler bredast när jag träffar CocaCola-säljaren.




fredag, november 04, 2005

Fredag + Lista = Jag & Jag Själv

Angående Jag & Jag Själv och mustascher så bör också detta påpekas:

Jag & jag Själv är inte alls att likna vid trendiga tidningar och "tycka-till-journalister". Nej, ni kan lita på oss. Vi tänker inte be er odla mustasch bara för att säga att det är ute när alla har skaffat det. Nej, vi står vid vårt ord. Vi är som Jesus lite grann. Om ni tror på oss så kommer ni till himlen.

Veckans fredagslista kommer därför denna vecka handla om män med mustascher och kvinnor som med andra metoder uppnått samma mål. Håll till godo, och var tålmodiga så hamnar även vi på listan så småningom:

Eva Braun
Charlie Chaplin
Hercule Poirot
Salvador Dali
Nietzsche
Dr. Phil
Anders Teglund
Groucho Marx (påmålad)
Annette Kullenberg
Alexander Bard (pre BWO)
Kate Bush
Ron Burgundy
Zappa-alkisen a.k.a Luigi
Tracey Enim
Zadie Smith
Krister Pettersson
Henrik Schyffert
Zlatan Ibrahimovic
Anna-Lena Brundin
Skäggiga Damen
Babben Larsson
Peter Antoine
Peppe Eng




torsdag, november 03, 2005

Blottad själ, med hår på läpp.

Som jag tidigare påpekat är Jag och jag själv essensen av vår tidsanda. Konceptet är enkelt i sin grund, men sprids världen över och kommer troligtvis till slut att vara kännetecknande för denna epok.

Vad som även ligger i tiden är att hylla och stödja olika åsikter med hjälp av diverse armband och rosetter i alla dess kulörter. En karl kan sätta på sig en vit tygbit på bringan och på så sätt visa att han minsann är emot våldtäkter. Ett mycket fint statement.

Jag och jag själv är inte sämre än att haka på trenden. Men istället för att ha något som man kan välja att inte bära (i vissa, säg hockeyklacksrelaterade, sammanhang) kommer vårt signum vara mer beständigt. De som stödjer och tar till sig Jag och jag självs idéer uppmanas att bära mustasch. Det kan tyckas vara elitistiskt, sexistiskt och egoistiskt med valet av just mustasch, men vi jobbar på de bitarna. Det handlar mest om att våga visa sin fulare, ärligare sida.
Tillsammans kan vi visa oss nakna.

Zlatan har redan börjat odla. Har du?






Amerikansk kultur

Amerikansk kultur är verkligen vår tids lågvattenmärke och genialitet på en och samma gång. Bara i amerikansk konst kan man känna sig så förolömpad och köpt på förhand. Produktion för profit och bla bla bla. Men(!) Bara i den amerikanska konsten kan det oväntade, intellektbefriade, otroliga och traditionsbrytande hända. Europa är betyngt av tradition. Allt en konstnär gör antingen bryter eller adderar material till traditionen.

Exempel på dålig amerikansk konst:

Scrubs
Michael Moore
Moby
Naomi Klein
Ja Rule
Steve Reich(gränsfall)
Ungdomsriktad film med "snyggt" soundtrack
Oprah Winfrey

Exempel på bra amerikansk konst:

Paul Auster
Alfred Hitchcook
Stanley Kubrick
Cannibal Ox
Steve Reich(gränsfall)
John Cage
Morton Feldman
Seinfeld
Curb your enthusiasm
Jerry Springer




onsdag, november 02, 2005

Allt...

Jag & Jag Själv är gärna syndabock. Allt som någonsin gått fel eller gjort er illa. Skyll det på Jag & Jag Själv. Glöm då inte heller att ge Jag & Jag Själv det beröm som förtjänas för allt gott som sker er, ty det är också vår förtjänst.






Mödomshinnan

Jag har mycket kvar att lära om kvinnan, det vet jag.
Min bästa vän, ljudingengören M, har pratat om att mödomshinnan inte finns. Jag har varit tveksam men nu är jag det inte längre. Jag tackar M för all hans kunskap och delar med mig.
Läs detta:


"Innan Monica Christianson började forska arbetade hon heltid som barnmorska. Hon har jobbat med förlossningar och på ungdomsmottagning, men aldrig sett en hel och intakt mödomshinna. En dag frågade hon doktorandkollegan vid Umeå universitet, tillika barnmorskan, Carola Eriksson hur det kunde komma sig att det var så. Svaret kom blixtsnabbt: Det är för att det inte finns någon mödomshinna.

Några år senare bestämde sig de båda forskarna för att ta reda på mer om hur det egentligen ligger till. Litteraturstudierna gav dem ytterligare belägg: Mödomshinnan, eller hymen som den också kallas, är en social och kulturell konstruktion och finns inte på riktigt. Kvinnor har en slidöppning, och hur den ser ut varierar från person till person.

Men om det inte finns någon mödomshinna, vad är det då som blöder?
Slidöppningen är ett hål, och alla hål har kanter, säger Monica Christianson och påpekar att hur de kanterna ser ut varierar från person till person. Slidmynningen kan vara flikig, rund eller oval och ha olika färg beroende på hur vi ser ut. Den kan också vara olika mycket töjbar, säger Monica Christianson och jämför med förlossningar; vissa kvinnor spricker, andra gör det inte.

Och om man går sönder eller inte har ingenting med mödomshinnor att göra, eller hur?
De flesta kvinnor som har gått igenom puberteten och har penet-rerande sex på frivillig basis blöder dessutom inte. Mindre än 30 procent, för att vara hyfsat exakt. Paradoxalt nog kan alltså föreställningen om att det finns en mödomshinna som kommer att spricka och göra ont vid samlag leda till att det faktiskt gör ont och blöder mer. Det är svårt att vara avslappnad och upphetsad samtidigt som man förbereder sig på smärta.

Myten om den blödande mödomshinnan tros bland annat komma från gamla tiders barnäktenskap, unga flickor som inte kommit i puberteten giftes bort och blir det fortfarande i vissa delar av världen och det är inte svårt att föreställa sig både smärta och blödande underliv hos barn som penetreras mot sin vilja. Och att myten lever kvar beror på att den är ett sätt för patriarkatet att kontrollera kvinnors sexualitet. Men också för att kvinnor och män har dålig koll på hur deras könsorgan ser ut.

Monica Christianson önskar att unga tjejer skulle titta på sig själva i en spegel och ta reda på hur deras kön egentligen ser ut. Då skulle de se att det är en öppning, ett hål som man kan stoppa in till exempel ett finger i. Och de som faktiskt har någon missbildning som täpper igen det skulle kunna söka vård i tid och slippa ha ont när de sedan har samlag, säger hon. Helst av allt skulle hon vilja att vi slutade använda orden mödomshinna och hymen i både ordlistor och samtal.

Det är viktigt att benämna saker med dess rätta namn, och det är slidöppning. Alla förlorar på att myten om mödomshinnan lever kvar, och alla, även män, vinner på en jämlik och positiv sexualitet."


Hämtat ur Anna Hellgrens artikel i
Nerikes Allehanda Norrupplaga 2005-10-28
Sektion: Nöje Del: Nerikes Allehanda Sida: 17

©Nerikes Allehanda

Word.




tisdag, november 01, 2005

Motivation

Är inne i en extremt musikintensiv fas just nu. Det innebär att jag måste kliva upp och göra musik, vilket de flesta förstår inte är särskilt kul. Eftersom jag spelar hela dagarna orkar jag inte lyssna på musik och därför är den enda musik jag hör min egen. De som vet hur den låter kan säkert föreställa sig hur det är att leva med den, när den inte ens är klar.
Min dröm här i livet är att bli färdig. Bra jobbat och nu räcker det. Ut och segla, vandra eller inget alls. Jag kommer nog aldrig dit.
När jag suckade och beklagade mig igår fick jag frågan: Vad motiverar dig?
Jag sa att det var att jag ser det som ett jobb, att jag inte har något val. Man måste ju jobba.
Ser du det redan som ett jobb?
Ja.
Är det inte ett kul jobb då?
Kanske, kanske inte.

Jobb, hobby, inte jobb, tidsfördriv, dröm, ett sätt att umgås med sina vänner?

There's a thin line between punani and butt.