1.
När Oskar Persson dog hittade man 10 ton tidningar i hans lägenhet. Den var så full att han varit tvungen att göra gångar inne i staplarna. Till slut måste han stoppa gångarna fulla med tidningar. Han kröp mellan taket och staplarna. Sängen var hans enda tidningsfria plats, nåja, han använde några tidningar som kudde.
Oskar Persson hade till slut inga pengar över för matinköp. Han vågade inte heller laga mat på gasolspisen. Tänk om elden kom lös och hela hans livsverk gick upp i rök.
Oskar Persson blev till slut tvungen att även stapla tidningar i sovrummet. En natt föll en stapel över honom och kvävde honom. Han låg död en hel vecka innan tidningsförsäljaren ringde till polisen och berättade att Oskar Persson inte köpt tidningar på länge. Polisen tog sig in i lägenheten, klättrade och kröp in i sovrummet, där de fann honom död. Polisens presstalesman uttalade sig. Han sade att det var en ödets ironi. Det hade ju inte stått mycket i tidningarna och Oskar Persson hade av rädsla för att riva sönder sidorna inte ens läst sina tidningar. Oskar Persson dog alltså av tomhet som ramlade över honom och kvävde honom.
År 2001 gick jag som vanligt en morgon till brevlådan för att hämta min morgontidning. Jag kom att tänka på Oskar Perssons tidningsdöd och jag kände plötsligt en oerhörd avsmak för allt vad tidningar heter. I stället för att följa mina rutiner: ta en kaffekopp, sätta mig i fåtöljen och läsa tomhet, bar jag tidningen mellan tummen och pekfingret till soptunnan, öppnade luckan och droppade den i en brun tunna för matavfall. Jag njöt av ljudet när jag smällde igen luckan. När jag kom in frågade hustrun om det inte hade kommit någon tidning, Jag sade att jag hade drabbats av tidningsfobi. Hon fick välja mellan mig och tidningarna. Varje morgon bar jag tidningen till soptunnan tills prenumerationen gick ut. De ringde från tidningen och undrade om jag ville ha en gratis provprenumeration. ”Ja tack”, sade jag, ”adressen är ny: c/o Soptunnan.” Försäljaren blev tyst och lade på luren. Månne vad hon tänkte!
Det går alltså att övervinna lidelser, behov och fobier. Jag har inte känt några abstinensbesvär. Jag mår bättre och bättre i mitt nya tidningsfria liv som nu går in på sitt sjätte år. Jag skulle gärna vilja starta en självhjälpsgrupp för bröder och systrar, som får panikångest av att läsa tomhet och som hotas av rena kvävningsdöden, typ Oskar Perssons. Det står ju ingenting i tidningarna – om man inte läser statens befallningar mellan raderna.
När Oskar Persson dog hittade man 10 ton tidningar i hans lägenhet. Den var så full att han varit tvungen att göra gångar inne i staplarna. Till slut måste han stoppa gångarna fulla med tidningar. Han kröp mellan taket och staplarna. Sängen var hans enda tidningsfria plats, nåja, han använde några tidningar som kudde.
Oskar Persson hade till slut inga pengar över för matinköp. Han vågade inte heller laga mat på gasolspisen. Tänk om elden kom lös och hela hans livsverk gick upp i rök.
Oskar Persson blev till slut tvungen att även stapla tidningar i sovrummet. En natt föll en stapel över honom och kvävde honom. Han låg död en hel vecka innan tidningsförsäljaren ringde till polisen och berättade att Oskar Persson inte köpt tidningar på länge. Polisen tog sig in i lägenheten, klättrade och kröp in i sovrummet, där de fann honom död. Polisens presstalesman uttalade sig. Han sade att det var en ödets ironi. Det hade ju inte stått mycket i tidningarna och Oskar Persson hade av rädsla för att riva sönder sidorna inte ens läst sina tidningar. Oskar Persson dog alltså av tomhet som ramlade över honom och kvävde honom.
År 2001 gick jag som vanligt en morgon till brevlådan för att hämta min morgontidning. Jag kom att tänka på Oskar Perssons tidningsdöd och jag kände plötsligt en oerhörd avsmak för allt vad tidningar heter. I stället för att följa mina rutiner: ta en kaffekopp, sätta mig i fåtöljen och läsa tomhet, bar jag tidningen mellan tummen och pekfingret till soptunnan, öppnade luckan och droppade den i en brun tunna för matavfall. Jag njöt av ljudet när jag smällde igen luckan. När jag kom in frågade hustrun om det inte hade kommit någon tidning, Jag sade att jag hade drabbats av tidningsfobi. Hon fick välja mellan mig och tidningarna. Varje morgon bar jag tidningen till soptunnan tills prenumerationen gick ut. De ringde från tidningen och undrade om jag ville ha en gratis provprenumeration. ”Ja tack”, sade jag, ”adressen är ny: c/o Soptunnan.” Försäljaren blev tyst och lade på luren. Månne vad hon tänkte!
Det går alltså att övervinna lidelser, behov och fobier. Jag har inte känt några abstinensbesvär. Jag mår bättre och bättre i mitt nya tidningsfria liv som nu går in på sitt sjätte år. Jag skulle gärna vilja starta en självhjälpsgrupp för bröder och systrar, som får panikångest av att läsa tomhet och som hotas av rena kvävningsdöden, typ Oskar Perssons. Det står ju ingenting i tidningarna – om man inte läser statens befallningar mellan raderna.
Skrivet av Bengt Pohjanen @ 2:02 em
