Rönnen pirttivaara

I Pirttivaara bodde en gång en ung man. Han hörde talas om en rönn som inte ville bära två bördor samma år. Den unge mannen bestämde sig för att fara ut i världen för att leta reda på den. Han gick till Matarinki och vidare till Haparanda, där han steg ombord på en båt och hamnade så småningom i Amerika, i New Port, där han jobbade i en gruva i många år. Han fortsatte att leta efter rönnen som inte ville bära två bördor samma år. Han gifte sig, fick barn och blev gammal. En dag bestämde han sig för att besöka sin barndoms by, Pirttivaara. Han anlände en klar septemberdag. Hans föräldrahem stod kvar. Föräldrarna var förstås döda, en brorson bodde i huset. Vid skogsbrynet stod en stor rönn. Han drog sig till minnes att den funnits där när han lämnade byn. När de satt i köket och drack kaffe sade brorsonen: ”Nästa vinter blir det lite snö.” ”Hur vet du det?” frågade besökaren. ”Det är så lite rönnbär i år. Rönnen i Pirttivaara bär aldrig två bördor samma år.”
Den som har öron den höre och den som har ögon må se.

Dagens sägelse av Pänktti: Det som den vise behåller i huvudet, rinner ut ur munnen på kommundåren.