Jag råkade häromkvällen se på finsk TV. De hade plockat fram Kekkonen från arkivet. Jag skyndade mig att skriva ner exakt vad han sade om yttrandefriheten på den tiden när den finska kulturelitens journalister med politikerna i spetsen låg vända mot Moskva, bugande österut med baken åt väst.
Kekkonen sade: ”Demokratin grundar sig på yttrandefriheten och det fria ordets uttryck, men allt har sin gräns.” Vi vet i dag vad Kekkonen avsåg: man fick inte publicera verk av författarna Boris Pasternak och Alexander Solsjenitsyn. Man fick inte heller skriva om deras verk i positiv anda. Sovjetmedborgarna kunde bli jättekränkta. Detta tillstånd, då demokratin och yttrandefriheten var en Schrödingers katt i Finland, kallades finlandisering, en gödselstack man först nu orkat börja köra ut på vallarna i hela landet, från Kallo i norr till presidentens slottsträdgård och universitetens testodlingar. Alla yttrycker sin förvåning över blindheten, fegheten och undfallenheten.
Kommunistpartiets tidning Vapaa Sana (Det fria ordet) definierade redan på 40-talet demokratin i ett finlandiserat Finland: ”Det demokratiska folket kommer att tysta varje provokatorisk röst!” Läs en gång till!
