Jag och jag själv

Start
Radioteater
Propaganda
Forum
Musik
Highlights
Bengt Pohjanen
Shop
Jojs-klubben
Arkiv
Kontakt

Powered by Blogger

eXTReMe Tracker
Bloggtoppen.se
söndag, december 31, 2006

Fredagslistan GOTT NYTT ÅR!

Jag vet att jag är två dagar sen. Men det är för att jag gruvade mig så mycket. Det var så upplagt för att dunka in värsta legendariska årslistan.

Det finns få saker som jag har så svårt att formulera som "årets bästa"-listor. Jag har inte sett en enda film, inte läst en enda bok, inte lyssnat på någon skiva, inte gått på någon konsert, inte druckit något vin, inte besökt någon restaurang eller försökt ta livet av mig. Så vad ska man skriva om då?

Men för att summera kan jag dock avslöja några Jag och jag själv-planer som inte blev av. Bloggfloppar även kallade.

1. Umeågubben.
Jag skulle skriva en bok om Umeågubben. Det resulterade i ett förtroligt samtal om författarskap med Johan samt två inlägg. Sen blev det inget mer. Den här gången i alla fall.

2. Julkalendern.
Clownen Manuel skulle släppas som "världens första poddjulkalender". Ni som inte känner mig anar inte hur seriösa dessa planer var. Ni som känner mig vet att jag gjorde ambitiösa säljpresentationer och ägnade hela dagar till att ringa DN, SVD, SR(c), Aftonbladet och Expressen, alla reklamradios, Spraydio, och även pratade mycket om min "radioteaterproducent, som vill producera julkalendern Clownen Manuel om vi bara får den sålt". Det blev ingen julkalender. Den här gången i alla fall.

3. Lägga ner "bloggandet"
och bara använda jagochjagsjalv.blogspot som ett forum för våra konstnärliga projekt. Mest Johans idé. Jag personligen kunde inte hålla mig och började så smått att använda bloggen till allt möjligt. Igen. Jag och jag själv blev ingen tydlig kultursatsning. Den här gången i alla fall.

4. Hälsa på Pohjanen.
Vi skulle åka till Bengt, ta med oss inspelningutrustning och spela in ett radioprogram. Det var sommar och vi hade stora planer. ("Lätt, LÄTT, att SR vill ha det här") Eftersom Bengt har andra åtaganden hade han inte tid. Han var mitt uppe i en skrivarextas och ville inte avbryta den. Han håller på med en opera och en självbiografi. Så inget Pohjanen-program. Den här gången i alla fall.

5. Göra en film.
Vi klädde ut oss till kvinnor och filmade en fars. Den hette "Människan som blev en fisk". Vi filmade även massa dokumentära saker där vi pratade om filmen. Det skulle klippas ihop innan jul av min bror. Men han hade inte tid, eftersom han skulle göra så många hemsidor. Så det blev ingen film. Den här gången i alla fall.


Till syvende og sidst. Av jord är du kommen. Sitt inte för nära elden. Gallimattias Evanne.
Gott nytt TvåLaxSju.
Vi ses!




fredag, december 22, 2006

Fredagslistan SEKTEN

Straight edge-rörelsen i Umeå var starten. Starten på sekten. Utåt sett blev Dennis Lyxsén en sektledare som styrde sina undersåtar med järnhand. För de som levde i sekten ”Veganerna” innebar det ett livslångt kontraktskrivande med en odefinierbar ledare. Många tror idag att det sektistiska Umeå är ett minne blott, att folk får äta vad de vill och bli så fulla de vill. Det stämmer till viss del, men bakom fasaden döljer sig ett hemligt spel. Sekten skriver numera osynliga kontrakt. Eftersom kontraktet inte är uttalat kan det vara svårt att redogöra vad det innehåller. Men här kommer de viktigaste punkterna.

1. Kött.
I sekten äter man inte kött. Alla vill egentligen äta kött, som kompensation får man skräddarsy sin egen vegokosthållning. Man kan vid upphandlingarna förhandla till sig olika kosthållningar såsom lakto-ovo-vegetarian (vanligast), veg-fast-äter-fisk (för de som aldrig varit veganer), veg-fast-äter-fisk-och-fågel (oaccepterad kombo, den är alldeles för hippie) eller kort och gott vegan (enligt många den självklara vägen till sektens topp, men det visar även på en oförmåga att förhandla till sig lite bättre kontrakt).
Kosthållningsförhandlingarna sker ungefär vart tredje år. Då gäller det att ha slipade argument. För att ta dig så långt bort från att vara vegan krävs en personlig integritet som få. Du ska kunna gå på stan och se dina vänner i ögonen. De vet vad du äter. Det du äter, den blir du. När förhandlingen är färdig kan du introducera din nya kost för omgivningen. Så länge du håller dig till förhandlingsperioderna och inte flamsar fram och tillbaka kan du klara dig från sektens osynliga dom. Faller domen kan du hälsa hem.

2. Alkohol.
Restriktionerna kring alkohol är hårda. Umeå är utesluten ur spritbältet. Om du väljer att dricka alkohol bör du ha en gourmét-syn på den. Du bör vara intresserad av smak och historia. Du dricker inte för rusets skull, utan för kunskapen och vänskapen. Att bli full är inte populärt och därför spårar ingenting heller ur. Någonsin. Umeå är en tjänstemannastad och som tjänsteman dricker du inte på ditt jobb. Råkar du arbeta som rockmusiker gäller samma regler. Även om andra dricker på sina jobb ska inte du göra det. Du ska föregå med gott exempel.

3. Övertygelse om egen vilja.
Du är övertygad om din fria vilja att göra som du vill. Exempelvis har du lyckats förhandla till dig kött och känner dig fri från sekten. Men du blir aldrig fri. Kom ihåg att du förhandlade till dig kött, och det gjordes knappast över en natt från vegan till kött. Du känner själv att denna livsföring är något du valt och därför känner du dig stark i din övertygelse. Du tror på dig själv.

4. Livslångt kontrakt.
Detta kontrakt binder dig livet ut. Du kan börja äta kött om du lyckas förhandla till dig det, men det går inte att bara börja utan förhandlingar. Alkohol på jobbet däremot, kommer du aldrig att prova. Inte ens om du jobbar någon annanstans än i Umeå. Du tror på en varaktig livsföring.

5. Inkluderande.

Det är svårt att inte bli en del av sekten. Alltså stor skillnad mot exkluderande rörelser. Man kan inte värja sig. Plötsligt är man en del av sekten.

6. Shape of punk to come.
Du är fascinerad av Refuseds sista album. Du är stolt att den kommer från din sekt. Du pratar om den när du är utomlands. Du solar dig i dess glans.

7. Vegan = Anarkist = Tjuv.
Om du inte lyckas förhandla dig bort från veganismen fastnar du i ett mycket tätt virrvarr av anarkoåsikter och ofokuserade karriärsplaner. Det kommer leda dig till att bli yrkessnattare. Du kan vara lugn, det finns en ursäkt inom sekten. Du är anarkist och tror inte på kommersialism. Du klipper din egen frisyr och låter en polare tatuera dig.

8. Porr.
Eftersom du aldrig sett porr på hemmaplan (där sektens lakejer lurar bakom varje gathörn) leder en resa utomlands till fullkomlig anomali. Plötsligt är porren det du söker efter. Du kliver rakt in bland porrhyllorna på de tyska bensinmackarna. Du gör det med glimten i ögat, alla vet ju ändå att du inte är sexist. Du är sektist.

9. Tatta sig.
Du har ett intresse för tatuering och älskar att prata om det.

10. Antikrist.
Du är inte kristen. Att vara kristen är ett skällsord. Sekten härstammar ur en frikyrklig tradition, men det har du ingen aning om. Kristendomen är fienden.

11. A-kassan.
Du är ursäktad att stämpla i 10 år. Efter det bör du kunna visa upp att du i alla fall har gått på spelningar. Att inte jobba eller plugga är vänsteranarkistiskt. Att bo i kollektiv likaså (trots att du hatar hippies).

JULBONUS: Familjen Teglund/Melins julkort!!





tisdag, december 19, 2006

Den obegipliga ord-strömmen

När Jag & Jag Själv sover så vågar ni andra andas försiktigt. Samma kväll som Jag & Jag Själv föddes så kom det tre vise män med gåvor och lögner. Största anledningen att Jag & Jag Själv fortsätter existera är vår förhoppning om att vi ska upphöra att vara två personer och bli ett med varandra. När du konsumerar Jag & Jag Själv så ÄR du Jag & Jag Själv. Anders Teglund + Johan Ericsson blir varken Anders Ericsson eller Johan Teglund. Johan Ericsson + Anders Teglund = Jag & Jag Själv. Vi säger inte NEJ! till regeringen. Vi säger JA! till allt som regeringen säger NEJ! till. Vi måste vara en jakande positiv kraft. En strömning som ibland är rolig och begriplig men vi måste också vara obegripliga, för vi måste vara ALLT. Annars är vi meningslösa.
I framtiden, sparka aldrig mot duvorna på torget för då sparkar ni på er själva. Nu när årets slut nalkas vill jag passa på att tacka Anders Teglund för alla Fredagslistor, för alla tankar och alla aktioner. Anders, du är Jag & Jag Själv och vi behöver ingen flytväst för att följa med din ström. / Tack - Jag & Jag Själv




fredag, december 15, 2006

Fredagslistan ROTARY

För er som inte vet vad Rotary är kommer här en kort förklaring. I takt med att arbetarna började organisera sig i fackförbund och föreningsliv kände sig cheferna allt mer utanför. De var ensamma på sina jobb. Tillsammans gick de ihop och startade Rotary. Rotary blev en instutition för manligt umgänge. Det finns många band som också är Rotaryföreningar. Den här listan handlar om på vilket sätt MABD är en inofficiell Rotaryförening.

1. Urval.
Inte alla får vara med. Man väljs in genom att man känner någon medlem. När man väl är invald känner man sig handplockad och privilegierad. När det är sammankomst dyker det alltid upp suppleanter. Vissa av dem får äran att umgås med styrelsen och är beredda att offra allt för att få konferera med ordföranden. Om inte ordföranden står till buds siktar de in sig på någon annan medlem och avslutar samtalet med ”hälsa ordföranden från mig”.

2. Elitism.
Föreningen består av den rådande eliten. Om man inte var elit innan man blev invald blir man det i och med medlemskapet. Varje gång det är möte bjuder man in gäster. Ju högre status på gästerna desto bättre. De skrivs upp på en lista. När man betraktar listan ser man att den här föreningen minsann känner de stora herrarna. Då vet man att det är en lyckosam förening.

3. Manligt umgänge.
Det är bara män som är med i Rotary. Kvinnor finns i periferin, men de är till för att behaga, beundra och bekräfta männen.

4. Heterosexualitet.
Rotary är såklart hetero. Råhetero.

5. Anekdoter.
På mötena sitter männen i en cirkel och berättar anekdot på anekdot. En man bedöms utifrån sin anekdotberättartalang. Man samtalar inte om något. Man lyssnar på anekdoterna (som många redan hört förtielva gånger) och skrattar åt poängen. Det gäller att få berätta så många anekdoter som möjligt under mötet. Anekdoterna börjar så här:
”Haha, jo det var ju som då…”
”Hoho, har ni hört hur det var när…”
”Höhö, det sägs ju att…”

6. Nostalgi.
Det var bättre förr. Alla anekdoter handlar ju om ”förr”.

7. Inbördes beundran.
Hör väl ihop med punkt 2, men förtjänar ändå en egen punkt.

8. Invald stannar.
Är du med så är du med. Oavsett hur du beter dig. Du kan således bete dig väldigt illa åt utan att bli utesluten.

9. Internationell verksamhet.
Föreningslivet sträcker sig ut i världen. Alla vet ju att det egentligen är sämre i utlandet, men man vill ju ändå dit. Någon gång måste man ju samla på sig nya historier. Och vad slår bättre än en historia som inleds med meningen ”Höhö, det var ju som då vi var i Detriot…”?

10. Name dropping.
Kunskap är makt.

Nu är det helg igen.




måndag, december 11, 2006

2006 Hetaste Tonsättare

1. Johan Ericsson

Johan har haft ett osannolikt 2006. Han kammade hem segern i både Birmingham Chamber Music Society's Composition Prize och Philip Bates Prize. Som om det inte vore nog så listades han på SPNM's lista över de 30 bästa "up-coming composers in the UK". Vi sidan om dessa framgångar har han även äran att nomineras till årets producent tillsammans med Marcus Johansson i Kurirens Nöjepris 2006. Wow!

2. Joe Cutler

När Dr. Cutler fick positionen som Head of Composition på Birmingham Conservatoire började det lossna för den korta knubbiga "snubben" från Norra London. re(Gaia) för solo violin är redan en klassiker, framförd av den "ever so flamboyant" Darragh Morgan i Recital Hall tidigare i år.

3. Richard Leigh Harris

Richard har alltid hamnat i skymundan av andra brittiska komposutörer av hans generation. Orättvist tycker Jag och jag själv. R.L.H. har inte bara den mest personliga handstilen, även den mest personliga musiken.

4. Yannis Kyriakides

Denne turk-födde holländare fullständigt knockade musikvärlden med sitt stycke Sine Waves and Piano. Ingenting har varit sig likt sedan dess, och vi väntar på nästa Knock-out.

5. Bryn Harrison

Bryn repeterar sina statiska vattenfall, men som han gör det(!!!)

6. Jun Lee

Syd-koreanens stråkkvartett förbryllade etablissemanget och den store Marc Anthony Turnage men det övriga tonsättar myllret log och njöt.

7. Laurence Crane

Visst, Laurence har skrivit samma stycke i snart 30 år. Men det är fortfarande vackert och ärligt.

8. Frank Zappa (R.I.P.)

The Black Page är fortfarande bra...

9. Gerald Barry

Mannen som skrev det mest kontroversiella stycket på länge förtjänar sin nionde plats. BBC vägrade betala hela hans lön och till och med självaste Howard Skempton sade sig ha problem med det sparsmakade materialet. Job well done, Gerald!

10. Howard Skempton

När man talar om trollen. Howard ligger etta på vilken lista som helst för livskonstnärer och filosofer men hans oförglömliga dragspels konsert ger honom den här 10e platsen.




fredag, december 08, 2006

Fredagslistan POPSTAD

Den här listan handlar om popstäderna Luleå, Umeå och Göteborg. Den handlar om människorna som spelar pop och hur de gör det. Alla popstäder har sina lokala förebilder som sätter standarden.

1. Luleå. Surmulen disharmoni.
Luleå är präglat av en känsla av misslyckande. Det fanns en tid på sjuttiotalet då Luleå blomstrade och skulle växa sig stor med Stålverk 80 och ett stort, välintegrerat universitet. Det gick åt helvete. Allt de fick ut av det var en film av Christer Engberg, även den inte helt lyckad. Det blir aldrig bra hur mycket man än anstränger sig, så varför då anstränga sig?
De tongivande poparna i Luleå har länge uttryckt just denna känsla av misslyckande. Dels i sin musik, men även i deras sätt att utöva den. Känslan av misslyckande blir lite av en Luleåidentitet. De som spelar musik gör det inte med inställningen ”att lyckas”. Att säga att de gör det med inställningen ”att misslyckas” är fel, men man kan i alla fall säga att en Luleåpopare är beredd på misslyckandet när det kommer. Som en försvarsmekanism säger man att det är med flit som man är misslyckad. Man vill inte spela enligt "regelboken". Man är "indie". Det är coolt att bräcka varandra i misslyckanden. Ju större fiasko, desto mer kredd. Luleåband är således kända för att vara "magiska" när det är 15 pers i publiken och värdelösa när det räknas.
Och eftersom man inte musicerar med målet ”framgång” finns det en viss frihet att göra som man vill. Musiken har alltid varit lite brökig. Den är känd för att vara disharmonisk, slamrig och onykter. Hård och inte så jävla slick.
Öl är en självklarhet som aldrig varit ifrågasatt. Om man vill kan man vara för full på scenen, för full efteråt eller bara ha ett obalanserat förhållande till alkohol i allmänhet så fungerar det ypperligt i kombination med musicerandet. Alkoholen är musikens bästa vän. Den kommer före försök till ekonomisk vinst, god planering eller ansvarstagande. Man är inte trevlig, man är rock. Man är arbetslös när man spelar rock och fortsätter vara det när man slutat med rocken. ”Breach, Bear Quartet, Him kerosene och Fireside” helt enkelt. Alla misslyckades precis innan de var på väg att lyckas. De var för fulla, eller nåt. Eller undvek att repa, för det var borgerligt.

Betraktar Umeåpopen som: Mesig och oäkta. De känner inte på riktigt och saknar spontanitet.
Betraktar Göteborgspopen som: bra musik.

















2. Umeå. Luthersk harmoni.
Umeå ligger mitt mellan de två frikyrkliga städerna Ö-vik och Skellefteå. Staden har länge varit den mest blomstrande i Norrland. Till skillnad mot för i stort sett alla svenska småstäder är Umeå ingen stad som man måste flytta ifrån. Folk stannar och frodas. De senaste åren har Umeå legat tvåa i befolkningsökningstoppen (efter Åre). Det går att lyckas om man bor i Umeå. Umeåpopen lyckas också. Och i sann luthersk tradition ser man till att förvalta framgångarna och inte slarva bort dem. Man repar hårdare och blir ännu duktigare. Man har ordnad ekonomi och köper dyra instrument. Man är musiker och det är ett yrke bland andra. Man är med i Musikerförbundet och lyhörd till sin publik.
På nittiotalet satte straight edge-rörelsen standarden för all dagens Umeåpop. Att spela onykter kommer aldrig på frågan. Även om folk (gud förbjude) dricker alkohol på fester eller andra uppsluppna tillfällen har det aldrig skett i samband med musik. De gängse alkoholreglerna är lika hårda som med bilkörning. Max ett glas vin till maten innan gig, och om du kan bör du undvika även det. Umeåpoparna har fått lära sig att om man måste dricka för att kunna stå på scen ”blir man inte långvarig i denna bransch”.
Umeåpopen är kompetent, välstämd och harmonisk. Isolation Years, Deportees, Perishers, Cult of luna, Noise Consperacy (nåja), Refused, Meshuggah och Komeda.

Betraktar Luleåpopen som: jävligt störiga fuckups som inte kan bete sig. Otrevliga och sura. Otajta.
Betraktar Göteborgspopen som: dålig musik.














3. Göteborg. Överklassig kokainpop.
Göteborgspoparna kommer från den översta kultureliten. Alla är överklass och vet vad god smak är. Pengar finns, man spelar musik för att få status. Som alla överklassbarn VET de att de kommer lyckas med vad de än tar sig för. De väljer musiken för att de växte upp utan gränser. Världen ligger öppen, så länge man håller sig till den rätta smaken.
Ba-pa-pa- och la-la-la-körer. Morissey och Joy division. Så fort man skrivit första låten tar man kokain. Man skriver en text om det, slänger på lite plingplongblahablaha-gitarrer (jaguar eller telecaster, ALDRIG gibson) och vips så får man hänga med Broder Daniel och Bad Cash Kuktet.
Musiken är simpel och enkel, för att motverka det faktum att de är överklass med högt kulturellt kapital. Alla går på det och tycker att de är genuina. De klär sig rätt och röstar rött (säger de i alla fall).
Tar sig själv på stort allvar och är medvetet patetiska. Det är det som är hela grejen. Att det är så skönt att sjunga om kärlek och vara glad (eller ledsen). De flesta var dåliga i skolan och hade någon typ av bokstavskombination. Detta yttrar sig i deras bandnamn: BCQ, BD, TTA och TSOOL.

Betraktar Luleåpopen som: bra kreddig musik av riktiga människor.
Betraktar Umeåpopen som: bra kreddig musik av riktiga människor. (De kan inte skilja städerna åt)




fredag, december 01, 2006

Fredagslistan BORTGLÖMT

Geniet Tomas Brolin
Pre Leeds. Pre Dr Alban. Pre Dr Pepper.

Vägdiken
På våren pratar alla om dem. På sommaren fixas de till. Så här års är det ingen som bryr sig om dem.

Frukost-TV
Det var nittiotal och man kunde vinna dem på TV. Det var det översta priset i sommarlovs- och jullovsteve. De var målet med allt. En gång vann Josse Heinos granne en frukost-TV. De blev lyckliga tornedalingar efter det. (Obs: ovanligt)

Gert Fylking stod en gång i tiden för vass och smart humor.
”Äntligen”-skriket är det smartaste och roligaste sen Tove Jansson blev lebb och flyttade ut på en ö. Vid den tiden antar jag att någon var vassare och roligare än Fylking. Eventuellt Tage Danielsson. Göran Greiders farsa var säkerligen också i sitt esse där och då mitt i Dalarna.

Lada
Bilmärket Lada är tillbaka. Ryssen kommer! Har de glömt bort att Lada är världens sämsta bil och Ryssland det sämsta landet?

Akrylamid
Chips var onyttigt en månad 2004.

Merkantilism
USA brydde sig bara om sig själv då. För dryga hundra år sedan.

Microvågsugnar
Jag tror att Cammen var först. Eller AG. Man gjorde varma mackor och tinade bullar i dem. Ibland kunde man göra Oboy men då blev den alltid för varm. Ingen som jag känner äger någon längre och ingen vet vad de är bra för.

Australiens huvudstad.
Canberra, Melbourne eller Sidney? Ingen vet. Alla har glömt.

Canadas huvudstad.
Quebec, Toronto eller vad var det nu den hette den där tredje som det förmodligen är?

Hur tråkigt det var i somras.

Hur olidligt det är med julledighet.

Hur kallt det är med minusgrader och snö.

Sansibar.
Är det en drink, ett land eller bara en fest? Eller är det en sagofigur? Ingen vet. Inte ens jag.

Hur inne det var med frukt.
Jag kommer inte ihåg, men det fanns en massa artister och trender tror jag. Typ Cranberries, Peaches, Sharonfrukt, Caschewnötter, vatten- och honungsmelon.

Flingreklam.
Hur ska man tänka nu igen. Är det bra att komma igång på morgonen med hjälp av flingor? Socker eller majs? Fibrer eller former? Jag har glömt, för alla reklamerna är försvunna.

Jöran Persson.
Han på medeltiden alltså. Någon fet jävel kom och stal hans namn och plötsligt var allt han gjort förgäves. Vad det nu var han nu gjorde.

Texten till Rather be dead.
Hur som haver. Här har ni den:
Rather be dead, Than alive by your opression,Rather be dead,Than alive by your design.Poisoned my fingers,Burned out my eyes,Cut up up my throat,To be alive.Rather be dead,Than alive by your social values,Rather be dead,Than alive by your tradition.Poisoned my fingers,Burned my eyes,Cut up my throat,To be Alive.But I rather be alive....Rather be aliveRather be aliveRather be alive!Rather be alive, rather be alive, rather beRather be alive, rather be alive, rather beRather be aliveRather be alive!Poisoned my fingers,Burned out my eyes,Cut up up my throat.

Göran Persson.
Att han var en bra landsfader. Han stod pall för ett mord på sin efterträdare och vän (Anna Lindh alltså, Christer Pettersson dog en naturlig död). Han förtjänar en herrgård bra mycket mer än Björn Ulvaeus (borde bo i ide), Magnus Uggla (borde bo i en holk) och Babar (borde bo där alla elefanter brukar bo).

Andersdagen den 30 november.
Alla utom Pappa, Mormor, Anna, Simon och Sara glömde gratta. Men det är lugnt. Det var ju kristallnatten så jag förstår om ni hade annat att tänka på.