fredag, december 08, 2006

Fredagslistan POPSTAD

Den här listan handlar om popstäderna Luleå, Umeå och Göteborg. Den handlar om människorna som spelar pop och hur de gör det. Alla popstäder har sina lokala förebilder som sätter standarden.

1. Luleå. Surmulen disharmoni.
Luleå är präglat av en känsla av misslyckande. Det fanns en tid på sjuttiotalet då Luleå blomstrade och skulle växa sig stor med Stålverk 80 och ett stort, välintegrerat universitet. Det gick åt helvete. Allt de fick ut av det var en film av Christer Engberg, även den inte helt lyckad. Det blir aldrig bra hur mycket man än anstränger sig, så varför då anstränga sig?
De tongivande poparna i Luleå har länge uttryckt just denna känsla av misslyckande. Dels i sin musik, men även i deras sätt att utöva den. Känslan av misslyckande blir lite av en Luleåidentitet. De som spelar musik gör det inte med inställningen ”att lyckas”. Att säga att de gör det med inställningen ”att misslyckas” är fel, men man kan i alla fall säga att en Luleåpopare är beredd på misslyckandet när det kommer. Som en försvarsmekanism säger man att det är med flit som man är misslyckad. Man vill inte spela enligt "regelboken". Man är "indie". Det är coolt att bräcka varandra i misslyckanden. Ju större fiasko, desto mer kredd. Luleåband är således kända för att vara "magiska" när det är 15 pers i publiken och värdelösa när det räknas.
Och eftersom man inte musicerar med målet ”framgång” finns det en viss frihet att göra som man vill. Musiken har alltid varit lite brökig. Den är känd för att vara disharmonisk, slamrig och onykter. Hård och inte så jävla slick.
Öl är en självklarhet som aldrig varit ifrågasatt. Om man vill kan man vara för full på scenen, för full efteråt eller bara ha ett obalanserat förhållande till alkohol i allmänhet så fungerar det ypperligt i kombination med musicerandet. Alkoholen är musikens bästa vän. Den kommer före försök till ekonomisk vinst, god planering eller ansvarstagande. Man är inte trevlig, man är rock. Man är arbetslös när man spelar rock och fortsätter vara det när man slutat med rocken. ”Breach, Bear Quartet, Him kerosene och Fireside” helt enkelt. Alla misslyckades precis innan de var på väg att lyckas. De var för fulla, eller nåt. Eller undvek att repa, för det var borgerligt.

Betraktar Umeåpopen som: Mesig och oäkta. De känner inte på riktigt och saknar spontanitet.
Betraktar Göteborgspopen som: bra musik.

















2. Umeå. Luthersk harmoni.
Umeå ligger mitt mellan de två frikyrkliga städerna Ö-vik och Skellefteå. Staden har länge varit den mest blomstrande i Norrland. Till skillnad mot för i stort sett alla svenska småstäder är Umeå ingen stad som man måste flytta ifrån. Folk stannar och frodas. De senaste åren har Umeå legat tvåa i befolkningsökningstoppen (efter Åre). Det går att lyckas om man bor i Umeå. Umeåpopen lyckas också. Och i sann luthersk tradition ser man till att förvalta framgångarna och inte slarva bort dem. Man repar hårdare och blir ännu duktigare. Man har ordnad ekonomi och köper dyra instrument. Man är musiker och det är ett yrke bland andra. Man är med i Musikerförbundet och lyhörd till sin publik.
På nittiotalet satte straight edge-rörelsen standarden för all dagens Umeåpop. Att spela onykter kommer aldrig på frågan. Även om folk (gud förbjude) dricker alkohol på fester eller andra uppsluppna tillfällen har det aldrig skett i samband med musik. De gängse alkoholreglerna är lika hårda som med bilkörning. Max ett glas vin till maten innan gig, och om du kan bör du undvika även det. Umeåpoparna har fått lära sig att om man måste dricka för att kunna stå på scen ”blir man inte långvarig i denna bransch”.
Umeåpopen är kompetent, välstämd och harmonisk. Isolation Years, Deportees, Perishers, Cult of luna, Noise Consperacy (nåja), Refused, Meshuggah och Komeda.

Betraktar Luleåpopen som: jävligt störiga fuckups som inte kan bete sig. Otrevliga och sura. Otajta.
Betraktar Göteborgspopen som: dålig musik.














3. Göteborg. Överklassig kokainpop.
Göteborgspoparna kommer från den översta kultureliten. Alla är överklass och vet vad god smak är. Pengar finns, man spelar musik för att få status. Som alla överklassbarn VET de att de kommer lyckas med vad de än tar sig för. De väljer musiken för att de växte upp utan gränser. Världen ligger öppen, så länge man håller sig till den rätta smaken.
Ba-pa-pa- och la-la-la-körer. Morissey och Joy division. Så fort man skrivit första låten tar man kokain. Man skriver en text om det, slänger på lite plingplongblahablaha-gitarrer (jaguar eller telecaster, ALDRIG gibson) och vips så får man hänga med Broder Daniel och Bad Cash Kuktet.
Musiken är simpel och enkel, för att motverka det faktum att de är överklass med högt kulturellt kapital. Alla går på det och tycker att de är genuina. De klär sig rätt och röstar rött (säger de i alla fall).
Tar sig själv på stort allvar och är medvetet patetiska. Det är det som är hela grejen. Att det är så skönt att sjunga om kärlek och vara glad (eller ledsen). De flesta var dåliga i skolan och hade någon typ av bokstavskombination. Detta yttrar sig i deras bandnamn: BCQ, BD, TTA och TSOOL.

Betraktar Luleåpopen som: bra kreddig musik av riktiga människor.
Betraktar Umeåpopen som: bra kreddig musik av riktiga människor. (De kan inte skilja städerna åt)

9 kommentarer:

  1. Anonym11:37 fm

    Helt strålande betraktelser! Fem nv-bollar.

    SvaraRadera
  2. Anonym4:28 em

    Hej A,
    Jag har hittat lite faktaunderlag till dina Umeåhistorier:
    http://www.pacino.se/texter/

    SvaraRadera
  3. Anonym5:06 em

    ibland är fredagslistan bra, ibland lysande. det här var det senare.

    SvaraRadera
  4. Anonym5:44 em

    Klockrent.

    SvaraRadera
  5. Anonym5:52 em

    Oj vettu. Bränner ner tre städer på en gång. Var fan ska du nu bo?

    Full pott.

    //Benny

    SvaraRadera
  6. Anonym8:39 em

    Ha ha, den var bra. Kanske lite överdrivet hatisk mot götet dock. Gillar kopplingen mellan Götet och Luleå. Men Stockholm då? Visst ja, det kommer ju inga band därifrån.

    SvaraRadera
  7. Anonym1:50 fm

    Band som kommer från Stockholm är väl inflyttade allihopa?

    En stad som jag däremot tycker du borde komplettera med är Skellefteå.
    Kanske inte bland just dessa tre städer i detta sammanhang. Men ändå på något sätt. Vi läsare vill gärna veta vad som är grejen. Skellefteålista på fredag?

    SvaraRadera
  8. Anonym5:09 em

    spot on. i luleå är du alltid välkommen. vi kanske kan supa?

    SvaraRadera
  9. Anonym10:27 fm

    en sak inte så många noterat är att morten rotne leffers har smugit sig in i bakgrunden på bq-bilden (han skymtar fram mitt emellan jejo och jerry williams). han har keps på sig.

    SvaraRadera