Fredagslistan SVARTA TORSDAGEN

Den 24 januari är den dag då svenskarna är som allra fattigast. Jag hade inte tänkt bry mig om det, utan hade förberett en helt annan lista i onsdags. Men sen kom vad jag vill kalla för Min Personliga Svarta Torsdag. Alla är vi satta i ett sammanhang, ingen är lämnad åt endast sina egna handlingar. Att min svarta torsdag blev som den blev är ingen slump. Man kan snacka om karma hit och slarv dit. Jag är inte rätt man att avgöra varför allt hände. Jag kan bara inte låta bli att se det hela i nåt slags större sammanhang.

1. Jag åker på en bot på spårvagnen för att mitt hundrakort var slut och jag chansat. 800 kr.

2. Mitt bredband är avstängt pga obetald faktura. Konstigt tycker jag, eftersom när jag kollar på den ser jag att jag som vanligt skrivit "Bet 10/1 -07 Död åt Tengil" på den. Jag ringer Bredbandsbolaget som bekräftar att jag inte betalat dem. De vill ha 670kr nu istället för 400kr. Eller bara ett kvitto på att jag har betalt.

3. Det dimper ner ett brev från inkasso som hävdar att jag inte betalt Glocalnet heller. Jag letar reda på fakturan och läser att jag som vanligt skrivit "Bet 10/1 -07 Life's a bitch and then you die" på den. Vad är fel? Mitt internet funkar ju inte så jag åker till biblioteket för att kolla hur mitt konto ser ut.

4. På biblioteket får jag reda på att jag är spärrad för att jag har en bok som jag inte lämnat igen. Av någon anledning har de skickat påminnelser och krav till min förra adress (vilket de inte gjorde i höstas). Min skuld har tickat på till 600 kr. Och jag får INTE låna internet. Eller se hur filmen slutade, för den delen. (det senare ett Karl-Bertil Jonsson-citat som jag ville få in) (det gick sådär)

5. Jag åker till banken för att reda ut ett och annat. Där visade det sig att alla mina räkningar som jag gjorde den 10/1 drogs från fel konto. Alltså ett tomt konto. Sånt tar tid att märka om man inte hänger på sin internetbank varje dag. Detta betyder att jag måste betala dubbla räkningar nu den här månaden, plus alla avgifter och skit. Eftersom jag är en skön snubbe har jag såklart inte sparat de 4600 kr som jag borde, utan jag har ju kört på med kortet i baren som vanligt. Synnerligen obekvämt.

6. Jag ska hämta ut en synth på bussgods. Jag har inte fått någon bekräftelse på att den kommit dit, varken sms eller brev, men går ändå dit med referensnumret. Det visade sig att jag var en dag för sen. De skickade tillbaka synthen dagen innan. "Retligt, retligt" sa gubbfan bakom diskjäveln.



Var allt mitt fel? Nej, såklart inte. Felet, skulden, ansvaret eller problemet ligger inte hos mig. Att jag lever i ett samhälle som gör mig trött och fattig i januari kan inte vara mitt fel. Jag kan inte vara den enda. Eller är jag det? Finns det inga postmoderna teorier som kan befria mig från detta personliga ansvar?


FOTNOT: Eftersom min pappa äger Fazer eller Cloetta eller nåt kunde han hjälpa mig med böterna. Om jag lovade att jag ångrade mig.

Fredagslistan INSTÄLLD

Jag har varit helt ledig hela veckan. Kanske är det därför det inte blev någon lista. Alls. Listor är inget som kommer gratis, man måste jobba på fältet för att de ska komma. Ett tag tänkte jag kanske göra en lista som heter "Tjejer som vill komma från Luleå men kommer från Boden". Men den var nog för bra för att vara sann.

Missa inte P3 Guld imorgon. Förlåt, för allt.

Fredagslistan ARBETSKAMRATERNA

Här är en lista på mina arbetskamrater under åren på bensinmack.

1. Elisabeth, ca 50 år. Chef på Statoil Ullevimotet. Fascist, rasist och penalist. Förbjöd mig att hyra ut bilar till invandrare. De var ju gangsters! (Obs: denna regel gäller fortfarande. Tänk på det nästa gång ni handlar på Statoil Ullevimotet) När hon ville bli av med någon personal frös hon ut denne, alt gjorde ett nytt schema där personen inte var med. De brukade sluta självmant. Jag gjorde det med.

2. Conny, ca 48 år. Gift med Elisabeth. Mustasch och bohusländsk dialekt. Hade som främsta uppgift att se till att Elisabeths doktrin även följdes tidigt på morgonen innan hon hunnit komma. Han kom halv sju och jobbade till fyra. Hon kom nio och jobbade till sex-sju. Kvällarna såg de som "riskzoner" eftersom det då bara var lönepersonal där. Helgerna likaså, fast då brukade de dyka upp oanmälda minst en gång per dag och kolla läget.

3. Calle, ca 30 år. Butikschef. Vi brukade snacka Motörhead och han var gammal punkare, sa han. Jag trodde han och jag var goda vänner. Men en gång när han bytt till en annan mack sågs vi igen på en kurs. Han var reserverad och inte alls lika glad i mig. Älskade Färjestad.

4. Stefan, ca 48 år. Veteran. Känner alla kunder. Pratar med dem. Skojar med dem (samma skämt en hel dag, bara nya kunder). Mustasch. Är extremt bra på trevliga tiosekunderssamtal med kunderna. Eftersom han jobbat i 25 år har dessa tiosekunderssamtal blivit hans signum. Det går inte att prata längre än tio sekunder även med kollegor. Men han är ihärdig och pratar non stop ändå. You do the math.

5. Elin, ca 23 år. Rocktjej som hade en flirt med sångaren i Mando Diao precis när de breakade. Flyttade såklart till London. Hade såklart även journalistambitioner.

6. Jenny, 24 år. Hade fyra barn att ta hand om. Jobbade heltid parallellt med skolan. Jag fick en känsla av att hennes man inte ställde upp helt mycket. Hon skrattade för mycket kommer jag ihåg. Hon hade det tufft, det märktes på nåt sätt. Det kändes i hennes skrattattacker. Två år senare mördade mannen henne för ett, som kvällstidningarna sa, "mms-skämt". En tragedi.

7. Catrin, 30 år. Min chef i drygt ett år. Hade ett barn, en man, en häst och ett hus på landet. Vi kom ganska bra överens. Jag lyssnade i alla fall mycket på hennes prat om sitt barn, sin man, sin häst och deras hus på landet. Jag var hennes favvoanställd.

8. Thomas, 28 år. Då ville han bli brandman men kom aldrig in. Han söp hårt. Nu har han två barn och har lämnat sitt gamla festargäng. Men han vill fortfarande bli brandman och har ännu inte kommit in. Vi gillade varandra och jag har hans mobilnummer kvar. Han och Elin kom på min 20-årsfest, på dagen idag fyra år sedan.

9. Frida och Staffan, 22 år. Ett par från Värmland. Moderater som älskar Peak Performance. Staffan pratade om lumpen och Frida om sin raskatt. Staffan är pilot nu och har flyttat hem. Frida har en ny kille som också är militär.

10. Sara, 21 år. Vi var mer vänner än kollegor. Vi tog en folköl ur kylen och rökte cigg bakom lagerdörren. Vi pratade om karriärsdrömmar och om Luleå.

Fredagslistan JOBBSNACK

Idag har jag jobbat tillsammans med en bensinmacksveteran. Hon är närmare 60 och har jobbat på mack i 22 år. Träskor. Betalar för sig (till och med lakritspipor). Röker röda (fd. gula) Right. Älskar sitt jobb. Älskar även att jobba och att göra rätt för sig. Jobbar hårt. Plockar fram läsk och anmärker på tomma hyllor. Hon pratade mycket. Jag höll med om allt. Här kommer ett axplock:

"De kriminella älskar mig. De ser mig som en mackmorsa. Jag säger åt dem direkt och sen vet de vad som gäller. De ställer ner sina påsar vid entrén och skulle aldrig snatta."

"Jag ser direkt när någon tänker smita från en betalning. Sånt syns. Då stänger jag pumparna och stirrar ut dem."

"Jag är så less på att äta dessa baguetter. Korven med. Och hamburgarna."

"Jag kan inte vara chef. Jag kan inte bossa över folk. Alla ungdomarna är mina vänner. Susanne sa alltid till mig att jag måste vara hårdare, men jag kunde bara inte. Sån är jag."

"Så då fick jag läxa upp henne. Trots att hon var chef. Sa att hon måste ju ta tag i det. Det kan ju bara inte vara så här. Och sen kom hon till mig och tackade mig för att jag tog tag i det."

"Ingen gillar ju Clemens [Distriktschefen]. Han kan ju inte hantera folk, man måste ju kunna det. Men han är på väg bort, det tror jag. Det tror alla. Han sitter löst. Det är hans tur nu."

"Jag gillar också musik. Jag och min gubbe har alltid spelat musik. Det är allt möjligt. Mycket rock."

"Jag brukar säga det till alla ungdomar att se till att ta er härifrån. Ni vill ju inte vara här. Jag älskar detta men inte ni. Se till att göra nåt som ni vill för här blir ni bara fast."

"Han har ju inga armbågar. Så jag fick ju ligga på honom. 'Se folk i ögonen! Håll koll på plattan!' Nu är han inte lika mesig längre. Men så fick jag ligga på också."

"Det är förjävligt med a-kassan."

"Så det var ju i princip jag som styrde det stället. Jag var ju bara ställföreträdare, men hon svarade ju aldrig, trots att hon var chef. Så det var ju bara jag som ställde upp. Jag sa ju till ungdomarna att 'Ring mig om det är nåt'. Så de ringde mig, för hon svarade ju inte. Men jag sa sen till henne på morgonen att 'Jag ska ha betalt för mina tre timmar som jag var här igår'"

"Ja precis, fascistsätt! Många chefer på Statoil kör med den där hemska stilen."

"Jag lyssnar på folk. Alla ungdomar, killarna, kommer till mig med sina kärleksproblem. Gråter. Jag är som en socionom egentligen. Susanne säger det till mig, att jag skulle kunna bli socionom utan utbildning. Men det är ju bara att jag lyssnar på folk."

"Jag och Susanne är ju lite vilda. Vi har samma galna humor."

"Att du orkar stå här själv i två timmar sen jag gått. Blir det inte tomt?"

"I Billdal går det en pall ved på två dar. Det är ju alla villor du vet."

"Telefonen gick ju i ett. Hyrbilarna du vet. Så när jag kom hem var jag så less att när det ringde fick min gubbe svara. Jag orkade inte mer telefoner."

"Så jag köpte en sån där fäll åt hunden. Sofia hade ju inte tänkt på det Hon höll ju den alldeles för hårt. Låta hunden ligga sådär på det kalla stengolvet hela dagarna! Sen gav jag den till hunden och då la hon sig på den. Låta henne ligga sådär på kalla golvet! Nej, hunden är för hårt hållen."

"Men då sa jag till henne att säg så här till honom 'Du får inte äta upp gröten och du får inte borsta tänderna'. Så gjorde hon det och nästa dag var hon så glad, hon tackade mig, han hade ätit upp och borstat tänderna. Man får ju göra lite så ibland med småbarn. Jag vet ju, jag har ju varit dagmamma och allt."

"Ja det är skönt att göra lite kontorsjobb ibland. Jag gillar det. Komma undan lite. Fakturera lite och skicka iväg lite brev."

"Det är gott med öl. Jag dricker inte vin. Ta en kall öl bara. Det gillar jag."

"Så nattade jag dem alla fyra. Jag stod här och så var en vagn här och så sängen. Först somnade han då, han somnade alltid direkt. Men henne fick jag natta ett tag. Men till slut sov ju alla. Då stängde man dörren och så fick de sova några timmar."

"Det är ju viktigt med drickorna i den kylen. Det är ju det första kunderna ser. Det får inte vara tomt där. Det är ju bara att beställa in! Det har man ju i huvudet, hur svårt är det?"


Vi jobbade i fyra timmar och detta är alltså bara ett axplock. Var kommer alla samtalsämnena ifrån? Puh.