Umeå. Del 2.

Min kartläggning av Umeå fortsätter med Umeågubbens avkomma. Umeågubben stannade hela sitt liv på sitt jobb på Banverket. Han fick barn när han var drygt tjugo år gammal. Denna generation är nu alltså i femtioårsåldern och består också av män. Kvinnorna flyttade under sjuttiotalet. Vi kallar den här generationen för Farsan.

Farsan för en mycket anonym tillvaro. Han syns aldrig på stadens gator och torg, kanske för att undvika sin hurtiga fader. Han jobbar på Länsstyrelsen, Kommunen eller på Universitetet. Farsan är som sagt mycket sällsynt på fältet och som skådare har jag bara sett ett fåtal praktexemplar. Han hade då en jacka i ett manchesterliknande material med läder på axlarna. Resten av klädseln är alldeles för anonym för att kunna redogöra. Sen år tvåtusen handlar han det mesta på Dressman i Viktoriapassagen.

Farsan gillar inte ”friska tag” lika mycket som sin fader och är inte särskilt sportintresserad. Eftersom han ärvde sin faders mjuka hud har han aldrig gillat utomhusidrotter. Men han har dock sysslat med viss inomhusidrott. Han var med och startade upp landets första innebandylag och Umeå ligger idag bra till inom innebandy, wolleyboll och badminton.

Umeåfarsan har två barn tillsammans med sin fru som flyttade till stan från Västernorrlands glesbygd. De har gjort det till sin egen lilla tradition att packa takboxen och åka till Västerbottensfjällen. Även om han inte gillar ”friska tag” alltför mycket gillar han familjeutflykterna. Hans fru och barn älskar dessutom friluftslivet och vad gör man inte för att hålla ihop en familj?

Farsan gillar också kokt korv, men föredrar att spisa den hemma framför Sveriges Television.