Kosher?

idag gjorde jag det igen. Skämtade om judar alltså. Det är något som jag gör allt oftare, fråga mig inte varför. Det finns något roligt i själva judepastischen som lockar till skratt. Judeskämt finns ju överallt - Seinfeld, South park, Allt som Hitler sa, böcker av Joseph Heller mm- och vad kan man annat än att influeras?
Sen är det ju så få gånger man träffar judar. Jamenar man kan ju inte gå omkring och dra fräcka invandrarskämt, eller tjejskämt, eller homoskämt, eller pedofilskämt, eller socialistskämt, eller konservatismskämt, eller BQ-skämt, eller feministskämt, eller skämt om inlandet, för rätt som det är träffas någon rakt i hjärtat.
Det som finns kvar att skämta om är alltså bara judar och folkpartister. Judar finns det så få av här och folkpartister kan gott ta det.
Jag återger gärna dagens skämt:
skulle låsa fast cykeln i en stolpe på stan, mitt på dagen. Fram kommer en snubbe med svarta kostymkläder och handsfree. En ordningsvakt av det dyrare slaget. Han ber mig att sätta fast cykeln någon annanstans. "Varför?" "För att du står utanför Judiska församlingen och de firar ___ [någon judisk helgdag vars namn inte går att uppfatta. reds anm.] och då vill de ha rent här utanför." Jag är emot konfrontation och tar bort cykeln. Av ren nyfikenhet frågar jag vad högtiden hette varpå han säger något som inte går att uppfatta pga min okunnighet. Snällt och lugnt tar jag bort min cykel, (väl medveten om min skämtartendens) och lossar skämtet 20 meter bort till min vän. Det är ett klassiskt och inte så nyskapande skämt i stil med: "Äger de hela gatan eller? Kan man köpa gatan? Gäller inte allemansrätten dem?Visst..." Kanske inte världens roligaste. Men av någon anledning var jag tvungen. Hoppas mitt syndrom går att bota, för jag är intresserad av att lyckas med mitt fondsparande i år. Och då gäller det att inte skoja runt.
Hjälp.