Nej!

Jag såg redan innan vad som skulle hända. Den idealistiskt brinnande tjejen hade fått syn på mig med min mustasch, huva och ungdomliga vänster-stil. På äkta entrepenörs-dialekt frågar hon mig:

- Vill du vara med och stoppa trafficking?

Jag får panik. Vet inte hur jag ska ta mig ur situationen. Det slutar med att jag svarar; "Nej!" och går förbi. Vad menade jag med det egentligen? Självklart vill man väl stoppa trafficking? Här fick jag en chans att göra något och jag blir rädd och springer bort. Jag antar att det finns två typer av människor. Ja- sägare och nej-sägare. Jag är och förblir en nej-sägare. Nej till trafficking och nej till att prata med främlingar på stan.