Veckans fredagslista tar itu med våra favoritbands allra bästa låtar. Nästa vecka lovar vi att reda ut vilka som är de sämsta.
Cult of Luna:
1. Leave me here. Ett riktigt postrockepos. Den här låten har avslutat de 60-senaste spelningarna och det kommer kännas tomt om den någonsin får ge vika för nytt material. Favoritdelar är Eriks gitarrplock, min egen "valsångssynth" och naturligtvis slutet. Katarsis. Lägg även märke till introt, även kallat "utombordaren".
2. Arena-låten. Vi börjar spela in en ny skiva på måndag. Eftersom vi inte är klara ännu har jag ingen riktigt koll på hur bra de nya kommer att bli. Men jag tror starkt på Arenalåten.
3. Adrift. Brukar ofta spelas tvåa i ett liveset. Det är en av de mer fartigare låtarna. Att sticket kunde bli så här bra, det hade man inte kunnat hoppats på. Thomas spelar som en gud, såklart.
4. Shoegaze. Ännu en ny, namnlös låt. Den här kommer bli jäkligt skev och ostämd. Väldigt ostämd, vilket jag tror kan bli hur bra som helst.
5. Echoes. Första spåret kan många gånger kännas så självklart att man glömmer bort det av bara farten. Echoes är en mycket stark låt. Många olika låtdelar, men de vävs elegant ihop av smart trumspel. När jag får ner min subbasslinga så djupt att den lägger sig under alla andra är gudarna med en. Då vibrerar golvet och jag ler (inombords).
dialog:
1. No Inspiration. En av få låtar från EP:n "and our name is..." som växer med tiden till skillnad från one-hit-wonders som 16 Grand.
Texten tar på ett vackert sätt upp problemen med skrivkramp och viljan att inte uttrycka sig offentligt med förståelsen att det dock är en absolut nödvändighet.
2. Love Me Now. Ett klassiskt exempel på twenty-something-cry-for-attention. Kompromisslöst. Testa själva att spela in en platta i Birmingham och en på Bergnäset. Ni kommer att höra skillnaden.
3. Good Old Days. Surrealistiskt skämt kring lönearbete som effektivt berättar en fantastisk historia.
4. To the Moon. Samma tema som Good Old Days fast en annan berättarteknik. Den desperata flykten till månen som en fristad från lönearbete ackompanjeras perfekt av de pop-punkiga gitarrerna.
5. and our name is... Låten som låter precis som två killar som håller hand.
Cult of Luna:
1. Leave me here. Ett riktigt postrockepos. Den här låten har avslutat de 60-senaste spelningarna och det kommer kännas tomt om den någonsin får ge vika för nytt material. Favoritdelar är Eriks gitarrplock, min egen "valsångssynth" och naturligtvis slutet. Katarsis. Lägg även märke till introt, även kallat "utombordaren".
2. Arena-låten. Vi börjar spela in en ny skiva på måndag. Eftersom vi inte är klara ännu har jag ingen riktigt koll på hur bra de nya kommer att bli. Men jag tror starkt på Arenalåten.
3. Adrift. Brukar ofta spelas tvåa i ett liveset. Det är en av de mer fartigare låtarna. Att sticket kunde bli så här bra, det hade man inte kunnat hoppats på. Thomas spelar som en gud, såklart.
4. Shoegaze. Ännu en ny, namnlös låt. Den här kommer bli jäkligt skev och ostämd. Väldigt ostämd, vilket jag tror kan bli hur bra som helst.
5. Echoes. Första spåret kan många gånger kännas så självklart att man glömmer bort det av bara farten. Echoes är en mycket stark låt. Många olika låtdelar, men de vävs elegant ihop av smart trumspel. När jag får ner min subbasslinga så djupt att den lägger sig under alla andra är gudarna med en. Då vibrerar golvet och jag ler (inombords).
dialog:
1. No Inspiration. En av få låtar från EP:n "and our name is..." som växer med tiden till skillnad från one-hit-wonders som 16 Grand.
Texten tar på ett vackert sätt upp problemen med skrivkramp och viljan att inte uttrycka sig offentligt med förståelsen att det dock är en absolut nödvändighet.
2. Love Me Now. Ett klassiskt exempel på twenty-something-cry-for-attention. Kompromisslöst. Testa själva att spela in en platta i Birmingham och en på Bergnäset. Ni kommer att höra skillnaden.
3. Good Old Days. Surrealistiskt skämt kring lönearbete som effektivt berättar en fantastisk historia.
4. To the Moon. Samma tema som Good Old Days fast en annan berättarteknik. Den desperata flykten till månen som en fristad från lönearbete ackompanjeras perfekt av de pop-punkiga gitarrerna.
5. and our name is... Låten som låter precis som två killar som håller hand.
Skrivet av Jag och jag själv @ 12:24 em
