Den brölande mannen

Kom hem från en utekväll och utanför min port hänger en dunkel man i skinnjacka. Han hänger på handtaget och låter konstigt. Han stönar högt. Brölar kanske är en bättre beskrivning. Mannen mår helt klart skitdåligt men på vilket sätt är svårt att avgöra. Inom loppet av någon sekund måste jag ta snabba beslut.

Ska jag konfrontera denna man, fråga hur han mår, vem han är och kanske tvingas släppa in honom i trapphuset? Han är inte någon av mina grannar så det känns lite osäkert att ha honom brölandes i trapphuset. Han skulle mycket väl kunna vara farlig.

Jag går inte fram till honom utan väljer en annan ingång till huset. Då märker han mig och springer till denna dörr och bankar, precis efter jag stängt den. Pulsen stiger och jag smiter upp till min trappa. Hans bröl låter allt högre och jag får en känsla av att jag gjorde rätt som inte gick nära honom.

Humansist som man är vill man ju inte lämna medmänniskor i sticket. Jag är ju fortfarande inte säker på om han är skadad (kanske skjuten?!), ledsen, psyksjuk eller mördare. Jag gör som alltid när något inte står rätt till - ringer polisen. Som vanligt en helgkväll är kön väldigt lång. Jag väntar och väntar, till slut hör jag inte mannen längre. Jag blir tvungen att lägga på innan jag kommit fram. Eftersom jag ofta ringer polisen för att rapportera diverse oangelägenheter vet jag att den här frasen inte biter så bra:
"Hej, det stod en man utanför min port som lät konstigt. Jag tror inte han är kvar men om ni vill kan ni väl kolla upp det." Fet chans.

Jag går och lägger mig men kan inte släppa det. Tänk om detta var en man som behövde hjälp, då hade jag ju kunnat hjälpa honom. Om han var farlig är han fortfarande ute och ränner.

Men framförallt fick jag klart för mig vem jag är. En som sån ringer polisen istället för att gå fram och fråga hur det står till.

Tur att alla inte är som jag, hur hade världen sett ut då?
Förmodligen så som Leijonborg vill. Den jäveln.
Det är upp till er att styra upp det. Jag klarar det då inte...