Synthkardinalen

Fler och fler anförtror sig till mig med funderingar kring sina synthinköp. Jag anses vara erfaren, kunnig och ha bra känsla för vad personen är ute efter.
Igår biktade sig två och det finns ingen anledning att hålla på tystnadsplikten.

Johan hade hittat en Korg Micro Preset M500 från slutet av 70-talet. Den är ganska simpel och enkel, kanske rentav trist. Den har färdiggjorda oscillatorinställningar, typ string och brass, vilket betyder stela ljud. Men den kostade under tusenlappen så jag tyckte att han ska slå till. Billiga synthar från sent 70-tal kan överraska.

Tobbe sökte mest mening i tillvaron. Han sa att han var lite intresserad av den moderna MikroKorgen från 2002 med inbyggd vocoder. Många sökare brukar dras till denna apparat med färdiggjorda ljud för olika genrer. Ödmjukt förklarade jag för honom att den som verkar så spännande och explosiv i affären blir helt meningslös efter bara några veckor. Kommer ni ihåg floppen MS2000? Då förstår ni vad jag menar. MikroKorgen är som att åka på charter. Man kanske får det man suktar efter, men det är kortvarigt och man vill hem efter en vecka. Jag sa att om han är ute efter mer än bara ett ligg så ska han lägga pengarna på en Juno-60 eller 106, de har ju sjunkit i pris nu det senaste året. Sen sa jag även att de tidiga Yamahasyntharna faktiskt kan leda till ett riktigt förhållande. Men då vet jag inte om han lyssnade längre, man såg hur kättjan bubblade i honom, den kåta saten. Han ville ha något snyggt som bjuder ut sig på playan inför allas åsyn. Nåja, jag klandrar honom inte. Alla har man varit ung och kåt någon gång.