Folkpartist, ja visst!

Som vegetarian får man ofta frågor när man rör sig utanför bekantskapskretsen. (Inom bekantskapskretsen är alla vegetarianer, även de som äter kött - Inga frågor) När man tvingas ut i arbetsliv, skola eller släktsammankomster kommer de - frågorna. Vad äter en vegetarian egentligen? Mitt svar är ganska enkelt. Jag brukar förklara för dem att jag numera även äter fisk. Så var det med den saken och inga fler frågor att besvara.

Grejen är ju bara den att jag inte äter bara fisk. Jag vill ändå hävda att jag till den största delen äter vegetarisk mat. Igår gjorde jag vegomat. Ris med thaiwok. En rätt med ett namn till och med. Andra vegorätter jag lagar är husmanskost. Typ gröt eller pastasås eller gryta eller raggmunkar.

Gårdagens middag smakade skit och jag kände mig misslyckad. Efter alla år av erfarenhet kan man inte ens få till en thaiwok. Att inte lyckas laga den kost man förväntar sig att andra ska laga åt en är ett nederlag. Personligen är det värre än om man blir dissad av en liberal. Liberaler har för vana att dissa vegetarianer och vice versa.

Så idag gick jag och handlade mat. I butiken gav jag upp. Jag plockade ihop mat till en liberalrätt. Bandpasta serverat med en lax och svampsås gjord med tomat och basilikacreme fraiche.
Jag tillagade rätten snabbt och förde in den i kroppen oralt. Sköljde ner med en burk folköl framför TV:n. Liberalsvennigt.

Nästa gång jag är stursk och hävdar att jag minsann står i barrikaderna påminn mig då. Påminn mig då att jag är liberal. Säg "det enda som skiljer er åt är att du inte vågar rösta på dem och att du inte äter kött". Jag kommer protestera, det vet jag, men stå på dig. Som tack kommer jag att påminna dig om när du beter dig som en folkpartist. För det gör alla någon gång.