Jag tänker inte skriva någonting...









...fast så olidlig blir min vilja att uttrycka mina tankar i ord att jag gör det ändå. Språket är ju blott en tam transkription av ens multituda tankar. En tanke är ju aldrig just en. Alltid flera. Alltid samtidigt. Tänk att skriva som man tänker.

Idag yttrade en klasskamrat pro-nazistiska åsikter. Jag konfronterade henne. Det kändes gott inombords. Mina försök hjäpte inte. Dessutom är hon kines. Hon är en enda stor motsägelse hela hon. Efteråt pratade jag med en lärare och bad honom ta upp ämnet på torsdagens lektion för att ytterligare konfrontera henne. hon vet inte bättre. är inte särskilt smart.