Nord Korea

Såg en dokumentärfilm om Nord Korea igår på televisionen. Det var väldigt intressant. Jag blev verkligen berörd. Vi bombarderas ständigt av hemskheter i media och nu har post-11e september -effekten inte bara gjort oss immuna mot katastrofer i Afrika och Mellanöstern utan mot mer geografiskt nära katastrofer också. Detta till trots blev jag verkligen uppgiven och hjärteskuren av det jag såg. Nordkoreanska frihetsaktivister hade i hemlighet filmat offentliga avrättningar och det allmänna tillståndet.

Folk låg döda på gatan i stan pga svält. Att nämna Kim Jong Il II i en mening utan positiv bemärkelse betydde omdelebart fängelsestraff. I hela landets historia har det satts upp en enda affisch med antagonistisk propanda. En handskriven papperslapp under en bro som sade att Kim Jong var en mördare och måste störtas. Alla nordkoreaner har hört talas om den här lappen.

Sydkoreanska såpoperor smugglas in i landet. Militären stänger av elektriciteten i hela städer. Då går det inte att ta ut videobanden i spelarna. Sedan knackar de dörr och inspekterar folks videospelare. En video med sydkoreansk såpopera resulterar genast till fängelse. Märk väl att nordkoreanskt fängelse troligen inte är ens att jämföra med det värsta amerikanska, kinesiska, irakiska or whatever fängelse. Det är värre. Fångarna måste gödsla jorden med sin egen avföring.

Pga av de insmugglade videobanden växer sakta en medvetenhet bland folket. Jag finner detta ytterst intressant. Ett klassiskt fall av vad Deleuze & Guattari skulle kalla deterritorialization: en såpopera som är den kapitalistiska kulturens lågvattenmärke får här istället en helt ny funktion. Ett medvetande-väckande frihetsredskap.

Jag tror att allt går att omvandla.