Bedjan

Jag vet inte om ni tror att det är lätt att skriva en blogg. Det är det inte. Varje dag måste man komma på småfinurliga historier, listor och tankar. Det är som att tömma sin kropp på organ. (Deleuze & Guattari var långt före Alexander Bard). Jag tror inte ni läsare har insett vilken otrolig motivations-kick det är att läsa era kommentarer på våra inlägg. De få som finns har hjälpt otroligt mycket. Utan kommentarer på de dagliga inläggen är det inte säkert att vi orkar fortsätta med det hårda arbetet med jagochjagsjälv. Det känns som att sända frekvenser till yttre rymden och det finns ingen satelit att fånga upp dem med. Snälla! Hjälp oss att bjuda på oss själva! Vi vet att ni läser men vi vet inte vad ni tycker. Vi behöver den självförtroende-boosten.