Bloggskrivarskola

Följ med i hur det går till att skriva ett typiskt Jag och jag själv-inlägg!

När man har en blogg gäller det att fylla den med texter om ens privata vardag som är tillräckligt relevanta för att berättas för andra. Det gäller att ha blick för omvärlden och kunna se sig själv i den. Man måste ständigt värdera situationer utifrån om de är potentiellt bloggmaterial eller inte. När man skriver om situationen är det bra att börja med att beskriva hur man brukar agera i liknande situationer, bara för att folk ska förstå vem du är.

Jag brukar inte planka i kollektivtrafiken särskilt mycket men måste ändå erkänna att jag gör det då och då. Jamenar, man är ju inte mer än människa. Man får helt enkelt göra en bedömning om det kan komma någon kontrollant samt om man kan ta sig in på ett smidigt sätt utan att betala. Jag är ingen plankare, men heller inte någon betalare. Jag är svensk.

När man gjort det förstår läsaren vad det är för typ av ämne du kommer beröra och suktar efter fortsättningen. Nu gäller det att komma till sak direkt.

Igår kväll var jag på väg hem från mitt jobb. Jag jobbar en mil utanför staden på ett ödsligt industriområde. Många gånger, i synnerhet fredagkvällar, känns det som världens ände. Någon enskild bil på vift, men i övrigt oroväckande folktomt. Jag står i snålblåsten och väntar på den sista industribussen in till stan. 159:an.

Nu blev det lite väl segt innan man får reda på vad som ska hända. Kom till sak!

Jag kliver på bussen och upptäcker att den är helt tom. Att planka nu vore lika omöjligt som att stjäla mormors amalgamlagning. Jag betalar och påpekar hur tom bussen är. Vi åker efter hand förbi ett par som vinkar, nästan i panik, och chauffören plockar upp dem. Jag gillade att sitta själv, men får helt enkelt acceptera att dela med mig. Det visar sig vara biljettkontrollanter. Två människor frågar mig om jag betalat. "Men det här kan väl knappast löna sig. Ni är ju två och jag en. Det finns ju inte en chans i världen att jag skulle planka här" säger jag. Jag frågar lite mer om deras rutiner och jobb, dels av egenintresse men även i bloggmaterialsyfte.

Märker du att din berättelse känns tam och ointressant finns det några enkla knep att ta till: sex, alkohol, våld och din egen ensamhet. Ibland kanske du till och med bli tvungen att tänja på sanningen för att få det hela intressant.

Jag öppnar en öl och inte kort därpå kliver en tjej in på bussen. Jag vet vem det är, hon är faktiskt snygg och trevlig. Vi pratar lite om att dra på samma fest och jag tänker att kanske man får hångla lite. Jag bjuder på en öl och hon följer med. Min kompis är också på festen. Han umgås lite för mycket med en viss tjej varpå hennes pojkvän med polare hotar med stryk. Min vän säger att han inget gjort och får en knuff i bröstet. Fadäsen tar död på festen. Det blir såklart inget hångel utan jag åker hem själv, än en gång.

När du skrivit texten märker du ofta att den inte håller sig till det ämne som du ville. Du hade kanske ambitioner om att väva in politiska, etiska, moraliska och filosofiska resonemang i din vardagsskildring. Men eftersom detta forum inte nödvändigtvis måste vara en ledarsida kan du nöja dig med att du i alla fall berättade vad du gjorde igår kväll. Man vill gärna avsluta med en punchline av någon slag, föredragsvis något smålustigt. Det får gärna handla om något helt annat och syfta på något som du ska göra i framtiden. Då bjuder man in läsaren att komma tillbaka.

Nu ska jag äta pizza. Jag ska beställa min favoritpizza La Gondola. Det är en inbakad pizza i båtform fylld med bearnaisesås.