Nostalgi

En kär släkting skickade på begäran ett foto från 1987. Fotot föreställer en nystartad familj. Min egen familj. När jag fick det blev jag alldeles varm inombords, det såg så fint ut. Mamma och pappa, jag och min nyfödde lillebror. Efter en lång stunds beundran märker jag att jag själv inte har några kläder på underkroppen. Man ser snoppen!

Att se sin snopp som den var för 18 år sen lämnar ingen oberörd. Jag blir först lite arg på mina föräldrar för att de lät mig springa omkring sådär bland folk. Men å andra sidan är jag tacksam, för nu väcks ju en mängd minnen.

Min barndomssnopp är ju helt bortglömd. Jag tänker aldrig på den och vad vi hade gemensamt. En gång lekte jag i duschen att den var ett flygplan som flög genom regnet. Hundra gånger lät jag den sticka upp likt en ubåt över vattenytan när jag låg i badkaret. (Det var så kul att jag inte slutat än idag, men nu med andra förutsättningar.)

Jag har inte skrivit detta för att räkna upp vad jag gjort med min snopp. Jag skriver för att man inte tänker på att ens kropp som barn är rolig. I synnerhet snoppen då. Med tiden har vår relation förändrats så markant att jag helt glömt bort den. Jag kommer aldrig ha så kul med en snopp igen, tyvärr. Inte min och ingen annans heller.




Ni som vill att Jag och jag själv publicerar bilden kan ta och fetglömma det. Ni borde skämmas att ni ens tänkte tanken!!