Spöken och hjärnspöken

Det går ett spöke genom Jag och jag Själv. Jag brukade vara en skeptiker. Nu mer tror jag nästan på spöken. Ett stort misstag av ateismen är att blanda ihop förnekandet av GUD med förnekandet av andevärlden. Ljuset. Andra sidan. Varför vill så många inte tro på detta? Förmodligen för att det är så fruktansvärt löjligt. Hur kan man vara vänster, ung och låtsas-arg om man samtidigt ber mormor att lugna ner sig de fysiska fenomenen? Jag tror inte jag har något emot att vara löjlig.
Har man spenderat 23 år till att frukta och försöka förstå sig på döden kommer kalla rysningar och fotsteg i trappan som en frälsning. Jag önskar nästan att jag blev ordentligt hemsökt, då skulle jag i alla fall veta att det finns hopp bortom prostata-cancern eller hjärtinfarkten.
Jag skyller det här inlägget på Malin Berghagen och hennes underbara program "Det okända" eller "Andarnas Makt" på TV4+.