Satt mycket och funderade på något föreläsaren inledde med. Att kunskap krossar fördomar. Det fick mig att reflektera över vad jag gjorde där och vad alla andra gjorde där. För mig är fördomar något väldigt intressant, kanske intressantare än själva kunskapen. Om man rangordnar saker jag gillar kommer nog fördomar tvåa. Mitt mellan tjejer och Fireside.
Jag hade tänkt lära mig mer om judarna och det där, men varför? Jag gillar ju judendomen och är faschinerad av judefördomar. De roligaste skämten är ju judeskämt. Sen har vi ju Seinfeld och Castanza och det där.
Men nu satt jag i en samling som inte uppskattar judeskämt. De var på andra sidan. De kunde massa olika högtider och folkslag som till exempel Eséer och Chanukka. Kunskapsmänniskorna.
Krasst sett så har jag två sätt att tillägna mig den här kursen:
1. Läsa den för att kunna få kunskap och således aldrig mer kunna skämta fördomsfullt igen. Jag blir en torr källa till sann kunskap. Funkar på vissa, men inte alla, fester.
2. Använda kunskapen till att dra skämt som kräver en väl insatt lyssnare. Han bör till exempel känna till att Eséerna var ena torra jävlar som bodde ute i öknen omring 40 e kr. och sen försvann. Funkar på vissa, men inte alla, fester.
Man vet inte förrän efteråt vilket av alternativen som vann. Hur som helst kommer jag aldrig mer kunna dra skämt som enbart bygger på mina fördomar.
Alltså: vill jag ha den här kunskapen eller inte?
(Ja, jag är i en period fylld av tveksamma beslut och sökande)