Att hångla

Ända sen den senaste dialogen har jag tänkt mycket på en sak. Nämligen det här med utländska damer. Ibland skenade tankarna i väg, men jag har försökt samla dem kring en punkt. Hånglet.

Att hångla.
hång`la verb ~de ~t
ORDLED: hångl-ar
SUBST.: hånglande; hångel•
bedriva sexuell lek utan att ha samlag men ofta på gränsen till samlag [vard.; nedsätt.]: de satt och ~de i baksätet



Egentligen handlar synen på utlänningar mest om hur man tror att de hånglar. Jag har länge varit tämligen övertygad om att danskor hånglar exceptionellt bra, bättre än svenskor. Denna uppfattning fick jag bekräftad (med besked) i lördags. Och hur kan detta då komma sig? Jo, språket. Det finns fog för uttrycket "gröt i mun". De är helt enkelt pga sitt språk väldigt vana att hålla saker i sin mun. Danmark - mycket bra tungkontroll i kombination med en oförutsägbar lekfullhet.

Här hittar vi också anledningen till varför man är skeptisk till att hångla med Skottland elller Tyskland. Man hör redan innan hur det kommer bli. Finskorna tror jag har väldigt styva och anträngda läppar till skillnad mot för fransyskornas mjuka och fladdriga. Jag har inga belägg för hur skottarna eller tyskorna är, men jag ska banne mig ta reda på det. Ni som hånglar - hör av er till oss!

















I mina fältstudier kommer jag själv, för att kunna avlägga en opartisk och objektiv slutrapport, lägga ut själva hånglet på entreprenad. Detta gällde såklart även Danmark.