Fjättrad vid en påle

Jag är Stenbock.


Det finns två sidor av Stenbocken, har min ömma mor förklarat, och här ska ni få höra. Den ena hoppar konstiga skutt i farliga och kantiga berg men på något sätt landar han alltid med klövarna nedåt och klarar sig. Den andre är fjättrad vid en påle och tar sig därav inte långt.

Min påle är att sälja hamburgare, korv och läsk. I över sju år har jag försörjt mig på det och det verkar inte bli någon förändring på den fronten. En annan del av pålen hör ihop med den första (korven alltså). Det är musiken. Hur jag än vrider och vänder på mina planer sluter de alltid upp med att jag har jävligt många musikprojekt att stå i. Naturligtvis har det sitt pris. Man måste sälja korv för att få det att gå runt.


Skutten i bergen då?

För några år sen tog jag ett extremt skutt till de klippiga bergen i Götaland. Jag hade varit fast i en påle i min hemstad, där jag sålde korv på stans bästa ställe och spelade rock i stans bästa band. Det var som ni förstår en tämligen svårmanövrerad landning. En annan gång, inte många år senare, startade jag en blogg för att blotta mig lite. Den skulle vara pretentiös och högtravande. Också ett mycket högt hopp, eftersom det är väldigt töntigt och förutsägbart att ha en blogg. Men båda landningarna gick förhållandevis bra och nu är det dags att se sig fjättrad igen.


Väl tillbaka vid min påle finner jag mig själv säljandes korv och spelandes musik igen, fast bara i en annan stad. Nytt är även att jag måste berätta om det i en blogg som jag blivit beroende (och nästintill besatt) av.

Skyll inte på mig. Jag är bara född Stenbock.