Dikt till Synthkardinalen

En synthkardinal satt fången i en gyllene bur i ett vitt slott vid ett djupblått hav.
Smäktande rosor lovade vällust och lycka.
Och han sjöng om en liten by högt uppe i bergen,
där solen är konung och tystnaden drottning
och där karga små blommor i lysande färger vittna om livet,
som trotsar och består.



Var är du? Kom tillbaka!!
Jag saknar dina händer, dina tankar, din aura.